Våren 2007. Den borgerliga alliansen har fått upp styrfart och på UD målas maktens korridorer om. Rött har blivit blått. Nu är det Carl Bildt (m) som bestämmer och utrikesministern hade redan ett drygt år tidigare gjort det fullständigt glasklart – ”han blåljög för tsunamikommissionen” – att med honom i förarsätet, så sitter Lars Danielsson inte ens i bilen.

Under året som följer söker Danielsson, den förre statsministerns närmaste man; en karriärdiplomat med posteringar i USA, Kina och Genève på meritlistan, 16 ambassadörsposter, enligt TT.

Han får inte bara nej varenda gång, han står dessutom utan ”kvalificerade arbetsuppgifter” i princip hela tiden. Från sin frysbox på Malmtorgsgatan alldeles i närheten av det anrika departementshuset vid Gustav Adolfs torg i centrala Stockholm torde utsikterna sett betänkligt mycket bättre ut bara några år tidigare.

Då hade socialdemokraterna inte förlorat valet än. Då hade Göran Persson varken abdikerat eller gett upp politik till förmån för pr. Och framför allt så var antalet svenskar som kunde förklara vad en så kallad tsunami var för någonting, alltjämt förhållandevis lätträknade.

Historien om Lars Danielsson, som själv säger sig ha gjort karriär på att ”hålla sig i bakgrunden”, börjar förstås mångt mycket tidigare än så. Den delen, den innan KU-förhören, golgatavandringen och den påstådda vuxenmobbningen, kulminerade i praktiken redan under det första halvåret 2001. Då var Danielsson en av dem som orkestrerade det svenska ordförandeskapet i EU.

–Det krävs stadga, kompetens och kontinuitet för att lyckas koordinera någonting sådant. Lars står för allt det. Han hade en stor del i det som enligt de allra flesta var ett mycket lyckat ordförandeskap, säger förre statsministern Göran Persson.

Lars Danielsson arbetade med utrikespolitiska frågor i statsrådsberedningen redan under Göran Perssons företrädare Ingvar Carlsson och blev kvar på samma position när Persson tog över 16 mars 1996.

Han blev statssekreterare några år senare och fortsatte som sådan fram till sin avgång i samband med tsunamikritiken i slutet av augusti 2006.

Göran Persson är idag skarpt kritisk till hur regeringen i största allmänhet och Carl Bildt i synnerhet sedan dess behandlat hans förre kollega.

–Det är fullständigt obegripligt och jag föreställer mig att det kommer få ett efterspel i granskande organ. Jag förutsätter att de som bevakar sådant här gör det. Man kan inte, i Sverige ­ 2007–2008, behandla sin personal på det här sättet, säger han.

–Och jag är inte ensam om att tycka det. Åtskilliga personer inom regeringskansliet har uttryckt samma tankegångar när jag pratat med dem. Det här är Carl Bildts egen politiska linje, och han har investerat väldigt mycket i den.

När Lars Danielsson nu, slutligen, får jobb som generalkonsul i Hongkong och Macau så verkar dock både den nuvarande och den dåvarande statsministern för en gångs skull vara rörande överens.

–Han har en bred erfarenhet i svensk utrikesförvaltning, som nu kan komma till bra nytta på plats i Hongkong och Macau, säger Fredrik Reinfeldt.

–Lars kommer göra en strålande insats. Allt annat vore otänkbart. Sedan står han säkerligen till förfogande för olika uppdrag för sin regering. Oavsett partifärg, säger Göran Persson.