I politik är tajming ofta viktigare än allt annat. Och i AMF-affären har tajmingen varit en av Wanja Lundby-Wedins värsta fiender.

Dålig tajming 1: Uppror mot bonusar och höga löner är alltid farliga för etablissemanget, men för en LO-ordförande är de nästan omöjliga i galopperande lågkonjunktur när många medlemmar får sparken och andra sänker sina löner för att ens få behålla jobbet.

Enligt en förtroendemätning av Synovate som publicerades i helgen tyckte en majoritet av LO-medlemmarna att Lundby-Wedin borde avgå. Bara 22 procent ansåg att hon kunde sitta kvar.

Men inte bara gentemot LO-medlemmarna är AMF-affärens tajming usel, utan också i förhållande till Socialdemokraterna.

Dålig tajming 2: I höstas uppfattade många i partiet en valseger 2010 som given, men opinionsraset sedan dess har gjort Socialdemokraterna till ett skadat parti, oberäkneligt och farligt för den kritiserade LO-basen.

Den effekten förstärks av att Socialdemokraterna fullständigt har misslyckats att exploatera den ekonomiska krisen politiskt. Regeringen har i stället stärkt sina siffror, i strid med all politisk erfarenhet.

Statsvetarna kliar sig i huvudet: "Såväl omfattningen som riktningen på opinionsförändringarna utmanar etablerad kunskap" skriver statsvetardocenten Henrik Oscarsson på sin blogg.

För någon månad sedan tyckte sig Socialdemokraterna ändå ha fått ett grepp på regeringen, som hade luckrat upp reglerna för statliga bonusar trots flera principiellt kritiska uttalanden från bland andra finansminister Anders Borg (M).

Dålig tajming 3: Just då exploderade AMF-affären och spolade bort Socialdemokraternas trovärdighet som bonuskritiker. Tidpunkten kunde alltså knappast ha varit sämre.

Dålig tajming 4: Det är också en dålig tidpunkt med tanke på Mona Sahlins premiärval som partiledare i juni. Hon är i stort behov av en framgång i EU-valet för att inte bekräfta och cementera bilden av ett parti och en partiledare i utförsbacken.

Svenska EU-val präglas framför allt av det låga valdeltagandet, för fem år sedan var det var det bara knappt 38 procent av de röstberättigade som röstade. Men röstskolkandet slår inte lika mot alla partier och enligt utvärderingen av EU-valet 2004 förlorade Socialdemokraterna minst ett mandat på den svaga mobiliseringen.

Med AMF-affären hängande i luften har S-ledningen all anledning att befara att röstskolket bland partiets gräsrötter kan slå nya rekord i juni. Och efter ett uselt valresultat i juni skulle Mona Sahlin stå där med ordet "förlorare" tatuerat i pannan.

Dålig tajming 5: Om 25 dagar ska arbetarrörelsens två grenar fira 1 maj tillsammans, under röda fanor och kampglada paroller. Vem vill skriva Wanja Lundby-Wedins tal?

Dålig tajming 6: Så sent som i februari publicerades Wanja Lundby-Wedins senaste debattartikel mot bonusar och orimliga löner. Den hade rubriken "Skillnaderna i inkomst är de största i modern tid" och hon undertecknade tillsammans med LO:s avtalssekreterare Per Bardh, som också är hennes kollega i AMF:s styrelse.

Mona Sahlin kommer nu att förneka att hennes uttalanden har syftat till att undergräva Wanja Lundby-Wedins position som LO-ordförande, men hon får svårt att bli trodd. Av egen erfarenhet vet Sahlin allt om hur lätt snöbollar sätts i rullning, och här var det skyltat "lavinfara" över hela Norra Bantorget.

Socialdemokraterna och Mona Sahlin är i stort behov av en syndabock, men sanningen är att AMF-affären förklarar högst en bråkdel av partiets opinionsproblem.

En mycket viktigare förklaring finns i andra delar av LO-kretsen, nämligen bland de förbundsordförande som i början på hösten kritiserade Mona Sahlins beslut att samarbeta med bara Miljöpartiet.

Hon tvingades bjuda in också Vänsterpartiet, och Socialdemokraterna gick in i den värsta ekonomiska krisen under efterkrigstiden med en skadskjuten partiledare, i en koalition som hon nyss inte hade trott på själv.

Mona Sahlins stora misstag var att hon inte klarade av att tolka opinionen i den fackliga grenen av sitt parti. Väljarnas dom över hennes ledarskap har tickat ut i form av sjunkande förtroendesiffror: Sahlin åker snabbhiss nedåt i väljarnas värdering av statsministerkandidater.

Och de grundläggande politiska problemen slipper inte Mona Sahlin undan genom ett maktskifte i LO-borgen.