SvD har ringt runt till några statsvetare för att få kommentarer till att det nu skapats en rödgrön allians som ska utmana den borgerliga alliansen om regeringsmakten. De har delvis olika syn på vad som just nu pågår i svensk inrikespolitik.

Henrik Oscarsson, statsvetare i Göteborg, menar att Sverige nu fått ett tvåpartisystem.
–Det finns ingen återvändo längre, det var cementerat redan före, nu är det bergfast. Med bara två alternativ blir det lätt att utkräva ansvar, men när partiutbudet försvinner minskar också efterfrågan på politiska ideér och det kommer leda till ett lägre valdeltagande. Exempelvis försvinner motivet att taktikrösta och det blir bara fokus på regeringsfrågan, säger Henrik Oscarsson.

Det är marginalväljarna som ska värvas, barnfamiljerna och storstädernas tjänstemän, och här måste framför allt vänsterpartiet räkna med att få göra eftergifter och tänka nytt, tror Oscarsson.

–De har inga erfarenheter av att dressa sitt budskap till mittenväljarna, men det måste de lära sig. Det handlar om att visa att man är bäst på att vara regeringsdugliga.

Henrik Oscarsson anar att det knappast finns någon plan B inom allianserna, att det finns någon beredskap för att möta en besvärlig parlamentarisk situation där ingen av allianserna får majoritet.

–Har man grävt vallgraven mellan blocken för djupt kan det bli ett mycket knepigt läge.

Ser det ut att bli ett spännande race under valrörelsen våren 2010 kan väljarintresset hållas uppe och då lär det enligt Henrik Oscarsson inte finns mycket utrymme för sverigedemokraterna.

–Men verkar det avgjort långt före valet kan fokus flyttas över på sd och frågan om de ska komma in i riksdagen.

Katarina Barrling Hermansson, statsvetare i Uppsala, tror att polariseringen med två tydliga alternativ kan komma att vitalisera svensk politik.

–Det kan bli så att den kampen tar så mycket plats att sverigedemokraterna försvinner i skuggan av det. Däremot kommer det naturligtvis i ett helt annat läge om sd blir vågmästare mellan blocken efter valet.

Det unika som hänt är att Mona Sahlin binder upp sig till en viss koalition i förväg och att blockpolitiken förstärks.
–Strategiskt har det ju varit viktigt för henne att binda upp miljöpartiet för att fånga in mittenväljare, men med den här polariseringen är det socialdemokraterna som har allt att förlora på om den rödgröna alliansen brakar samman. Vänsterpartiet skulle inte förlora något eftersom de nästan alltid trivs bäst i att vara i opposition, säger Katarina Barrling Hermansson.