Med 7,1 procent av rösterna blev Piratpartiet den stora vinnaren i valet till Europaparlamentet i juni i år. Frågor om personlig integritet på nätet och fildelning förde toppkandidaten Christian Engström hela vägen till Bryssel.

Men det faktum att Piratpartiet öppet sagt att man endast tänker driva sina kärnfrågor och överlåta allt annat till sin partigrupp i parlamentet har retat gallfeber på motståndarna.

Inför valet lyfte centerpartisten Marie Wickberg frågan om piraterna skulle ha full lön i parlamentet. ”Är det rimligt att ha hel lön när de uttryckligen säger att de inte tänker göra hela arbetet”, undrade hon i en debattartikel på Politikerbloggen .

I Expressen sade folkpartisten Marit Paulsen att väljarna fick skylla sig själva om de röstat fram en kandidat ”som bara ska sitta på röven och inte göra nåt i fem år” och i Aftonbladet blev rubriken ”4,6 miljoner för att inte bry sig”.

SvD.se har granskat vad Piratpartiet åstadkommit under sina sex första månader i Bryssel och Strasbourg.

Statistiken visar att Christian Engström är en av sex svenska ledamöter som har full närvaro vid omröstningarna i kammaren.

I samtliga fall har han röstat som sin partigrupp, De gröna. Piraterna är till och med mer lojala mot de europeiska miljöpartisterna än det svenska Miljöpartiet, som ingår i samma grupp.

Men trots full närvaro i kammaren är Christian Engström också den svenska ledamot som varit minst aktiv i plenum. Under höstens sju sessioner har han bara fått talartid en gång: i november om telekompaketet.

Det kan jämföras med till exempel Lena Ek (C) och Olle Schmidt (FP), som toppar svensklistan, med 13 tal och skriftliga eller muntliga förklaringar till hur de röstat.

Förklaringen är enligt Christian Engström själv att det viktigaste politiska arbetet sker utanför kammaren – i utskotten, i partigruppen och på informella möten och seminarier.

– Helt ärligt tycker jag inte det ger så mycket att vara aktiv i kammaren. Att stå upp i kammaren handlar mer om att göra en markering, men om man ska hårddra det är det ingen som lyssnar. Då är arbetet i utskotten viktigare.

Om Piratpartiet är passivt i kammaren är Christian Engström desto mer aktiv utanför. Han var en av två representanter för den gröna gruppen som ingick i den förlikningskommitté som förhandlade med ministerrådet om telekompaketet.

I utskottet för rättsliga frågor, Juri, har Piratpartiet ifrågasatt varför EU-kommissionen vill inrätta ett europeiskt observationscentrum mot piratkopiering. Christian Engström är ansvarig för frågan i den gröna partigruppen.

Han har också ställt en skriftlig fråga till kommissionen om förhandlingarna kring handelsavtalet Acta och hur EU agerar i diskussionerna med de andra parterna.

Christian Engström ingår dessutom i De grönas arbetsgrupp om internet och arbetar just nu med att ta fram förslag om en rättighetslista – en ”bill of rights” – för nätet.

Fokus för Piratpartiet under det första halvåret i parlamentet har legat på just nätpolitik. Inte så konstigt kanske, med tanke på partiets namn.

Men samtidigt har Piratpartiet i den politiska debatten framställt sig som ett parti som kämpar för den personliga integriteten på ett större plan.

På sin blogg har Christian Engström kritiserat både Stockholmsprogrammet och Swift-avtalet med USA, vilket ger amerikanska myndigheter tillgång till information om EU-medborgares banktransaktioner.

I kammaren och utskotten har partiet dock varit desto tystare om frågorna – detta trots att de varit heta under hösten och stått högt på dagordningen.

– Det stämmer att jag inte uttalat mig om Stockholmsprogrammet. De intressanta aspekterna ligger i utskottet för mänskliga rättigheter, Libe, där min kollega Jan Albrecht sitter för den gröna gruppen. Jag håller nära kontakt med honom och ser honom som en piratpartist, trots att han tillhör det tyska Miljöpartiet.

Men du har inte heller tagit upp frågan i kammaren?

– Vi har följt frågan, men själva agerandet har Jan Albrecht stått för. Vi har haft ett antal möten i den gröna gruppen om Stockholmsprogrammet som vi deltagit i och vi har identiska åsikter om det, så därför är det inga problem att överlåta det till honom. Sen blir diskussionen viktigare nu när programmet ska göras om till konkreta förslag.

En av kritikerna är Eva-Britt Svensson (V). När SvD.se träffar henne i parlamentet i Strasbourg är hon inte imponerad av de svenska piraterna.

– Jag vill egentligen inte recensera andra ledamöter, men jag tycker inte de har åstadkommit någonting. Man måste vara aktiv överallt, i utskotten och i kammaren. Först när man är det får man viktigare poster. Hade jag inte varit aktiv så hade jag aldrig blivit ordförande i ett utskott, säger hon.

I den gröna partigruppen får Piratpartiet dock gott betyg. Carl Schlyter (MP) ser partiet som en tillgång.

– De är aktiva medlemmar och har inflytande. Det är värdefullt att ha dem i partigruppen, säger han till SvD.se.

Jan Philipp Albrecht, den tyska parlamentariker som Christian Engström nämner, uppskattar också de svenska piraterna.

– Vi jobbar nära varandra och jag tycker de har gjort ett bra arbete. Att de anslöt sig till den gröna gruppen har medverkat till att frågorna om internet fått större utrymme på dagordningen, säger han till SvD.se.