Statsvetaren Tommy Möller ligger tillsammans med Christer Isaksson och Stig-Björn Ljunggren bakom Valkompassen.

Hur har ni gått till väga?

– Vi har gjort ett ganska omfattande urval av frågor som dels är centrala frågor i valet men också partiskiljande och diskriminerande samtidigt som de täcker hela det politiska fältet, säger Tommy Möller.

Hur har ni viktat frågorna?

– Vi har gjort viktningar utifrån hur vi bedömt partiernas inställning i sakfrågor. De grundar sig på partiprogram, hur partierna agerar i valrörelsen och i riksdagsarbetet – om de till exempel har drivit någon särskild fråga särskilt hårt. Det innebär att partier som tycker samma sak i samma fråga kan få olika värde i viktningen. Om man till exempel anser att det är viktigt att Sverige ska delta i NATO-ledda operationer så innebär det att man hamnar man högt på M och FP, medan S får ett lite lägre värde trots att de också är för. Detta eftersom det S inte har engagerat sig lika stark i den frågan.

– I slutet av testet sker sedan ännu en viktning när man får ange de tre viktigaste frågorna, då får man bonuspoäng som gynnar de partier som också tycker att de är viktiga.

Vad har varit svårast med att göra testet?

– Två saker. Dels ligger partierna väldigt nära varandra och blockpolitiken gör att de har kompromissat sig samman och får värderingar som går emot vad partierna har för egentlig ståndpunkt. Centern är inte lika mycket för kärnkraft som Folkpartiet trots att de står bakom en kompromiss. Därför hamnar man mer på FP om man är väldigt för kärnkraft.

– En annan svårighet är att partierna ändrar position i valrörelsen varje vecka. Egentligen skulle man behöva gå in och ändra i Valkompassen varje vecka. Det är svårt att fånga de snabba skeendena, vi får satsa på ett helhetsperspektiv.

Varför tycker många att de får ”fel” parti?

– Jag anser inte att det är fel på frågorna eller viktningen. Jag tror det beror på att deras åsikter i just de här sakfrågorna stämmer mer överens med ett annat parti än vad de själva ”tycker”. Men när man väljer är det andra saker som också vägs in, som känslomässig närhet och förtroende för partiet i en specifik fråga.

Bloggaren ”Eva-Lena ” undrar hur man kan bli Vänsterpartist i ett test där man svarar ja till NATO-ledda operationer, ja till euro/EMU och nej till sjukvård för papperslösa?

– Det låter konstigt, men det mest troliga är hon svarat vänsterpartistiskt i många andra frågor.

Många är också upprörda för att de blir Sverigedemokrater?

SD ligger väldigt nära Socialdemokraterna i frågor om vård och välfärd, och tycker som de borgerliga i andra frågor. Vi hade en väldigt lång diskussion om vi skulle ha med dem eller inte, detta är nackdelen eftersom det kan verka som att det gynnar dem.