Utan genuint engagemang för EU som politiskt projekt var båda mest intresserade av EU som scen. Det rampljus som attraherade båda lyser som starkast på globala aktörer. Persson uppträdde därför tillsammans med Vladimir Putin, George W Bush och Kim Jong-il, Reinfeldt tillsammans med Barack Obama, Dimitrij Medvedev och Hu Jingtao. Det bestående resultatet blev i huvudsak fina bilder till familjealbumet.

Både Persson och Reinfeldt intog en defensiv grundhållning inriktad på samförstånd med de tongivande i EU-kretsen. Den skotträdde Persson sökte skydd bakom Tony Blair och Jacques Chirac medan den lika försiktige Reinfeldt undvek sorgfälligt alla konfrontationer med Gordon Brown och Nicolas Sarkozy.

Både Persson och Reinfeldt hade fördel av att det närmast föregående ordförandeskapet varit osedvanligt svagt. När Persson tog över 2001 så hade det kaotiska franska ordförandeskapet slutat i en härdsmälta i Nice (december 2000). När det inrikespolitiskt vacklande tjeckiska ordförandeskapet brakade ihop i våras började alla längta efter att Sverige skulle ta över.

Förutsättningarna var emellertid olika. Göran Perssons EU hade bara 15 medlemmar, Fredrik Reinfeldts har haft 27. Huvudpunkten på Perssons dagordning var utvidgningen av medlemskretsen. Hos Reinfeldt var huvuduppgiften ursprungligen krisen och klimatet, men blev efterhand allt mer de institutionella frågorna (Lissabonfördraget och utnämningarna).

Perssons största bedrift 2001 blev beslutet om den stora utvidgningen vid toppmötet i Göteborg. Bakom den stod i hög grad även Anna Lindh. Priset för detta genombrott blev samtidigt det historiska misstaget att ansluta det delade Cypern utan att ställa krav på återförening.

I år har det svenska ordförandeskapet saknat liknande genombrott, men tagit små steg framåt i en lång rad frågor som långsiktigt kan visa sig betydelsefulla, som förbättrad finanstillsyn, rättsligt samarbete, Östersjösamarbete eller visumfrihet för länder på Balkan. Klimatpolitiken blev emellertid Reinfeldts ofullbordade. Hans största bedrift blev istället att få Lissabonfördraget på plats, vilket krävde en hel del tålamod och diplomatisk massage för att förmå Vaclav Klaus att till slut skriva under.

Det största misstaget, fatalt enligt min uppfattning, var den brådstörtade ivern att driva igenom ett nytt femårigt mandat för José Manuel Barroso som ordförande i EU-kommissionen.

Den stora skillnaden mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt ligger i attityden till uppdraget. Den cyniske Göran Persson lät den slipade Lars Danielsson utföra grovjobbet. Den ambitiöse Fredrik Reinfeldt försökte göra allting själv, vilket förefaller ganska naivt.