"Vägen, som vi alla minns, har varit lång och svår

Nu kommer det vi väntat på i över tjugo år…

Vi drar hand i hand och vandrar kvinna, man

Vi tar tillbaka vårt land"

Några förfriskade partistyrelsemedlemmar i slips och kostym dansar och klappar händerna. Partiordförande Jimmie Åkesson står mer behärskad någon meter bakom, lutad mot ett bord med urdruckna vinflaskor.

Liveframförandet av den officiella kampsången "Vi är på gång nu" tillhör kvällsunderhållningen på Sverigedemokraternas landsdagar i Ljungbyhed. Det är partiets största sammankomst hittills. 138 delegater med ackrediteringsbrickor i gula band runt halsen finns på plats, de flesta män från Sydsverige, och de har vittring på riksdagen.

I sitt avslutningsanförande låter Jimmie Åkesson närmast lättad över att de, som han själv uttrycker det, klarat sig genom det hela utan större bekymmer.

– Nästa gång vi träffas blir i mars då det är valkonferens. Jag hoppas att vi kan höja nivån ytterligare på det mötet, förmanar han från talarstolen.

Partistyrelsen är mån om att både internt och för medierna visa upp att det här är som vilken partikongress som helst. SD ska bli rumsrent.

Fast redan dagen därpå ska partiledaren själv se till att mediebilden av Sverigedemokraterna återgår till det gamla.

Partisekreterare Björn Söder befinner sig på kyrkomötet i Uppsala när han börjar få mejl och telefonsamtal från partikansliet. Uppspelta medarbetare berättar att de blivit helt nedringda.

På måndagen har Aftonbladet publicerat en debattartikel av Jimmie Åkesson där han hävdar att islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget. Samtidigt som kvällstidningen släpper in SD på debattsidan ägnar de en stor del av resten av tidningen åt att fördöma artikeln.

– Det här är samma typ av propaganda som den nazistiska antisemitismen, slår Jan Hjärpe, professor i islamologi, fast i Aftonbladet.

Genomslaget blir enormt. SvD:s förstasida har dagen efter rubriken "SD:s falska fakta".

I efterhand ser Björn Söder publiceringen som vändpunkten, då opinionssiffrorna sköt i höjden och det stod klart att drömmen om riksdagen var inom räckhåll. Det höga tonläget i det samfällda fördömandet stärkte bara SD:s position, menar han. Björn Söder har svårt att dölja sin förtjusning.

– Aftonbladet förutsatte att de skulle sänka partiet med publiceringen, men det blev tvärtom.

"Vi får bara en chans."

Budskapet är tydligt när Sverigedemokraternas valkonferens diskuterar riksdagslistan. Björn Söder påminner om hur Ny demokrati skakades av interna konvulsioner och avhopp.

– Den första mandatperioden i riksdagen blir avgörande för partiets framtid, säger han när han pläderar för valberedningens förslag, som tagits fram under starkt inflytande av partiledningen.

Partiet har lärt sig sin läxa. Formulär 1A i journalistisk granskning av Sverigedemokraterna är att rota i deras kandidaters förflutna. På kommunal nivå går det fortfarande att hitta en och annan icke-reformerad rasist. Men på riksdagslistan är kandidaterna stenhårt granskade av det egna partiet.

– Du är så okunnig att det är genant att prata med dig, säger Gudrun Schyman i debatten i SVT:s Agenda.

Jimmie Åkesson har just hävdat att en våldtäktsvåg sköljer över det svenska samhället. Tv-grälet skulle visa sig vara försmaken av en egenhändigt hopsnickrad rapport som SD släpper några dagar senare, där det påstås att invandring från "kulturellt avlägsna länder" lett till ökade våldtäkter.

Responsen blir den vanliga. Undersökningen smulas sönder av experter eftersom den är full av felaktigheter.

"Får vi en repris av Aftonbladetdebatten, så har vi världens chans till jordskred. Nu kör vi!"

I ett internt mejl berättar Jimmie Åkesson om sina förhoppningar på den reklamfilm som partiet tagit fram för att visa på TV 4.

På Youtube lägger de samma dag upp det 30 sekunder långa klippet, som visar en pensionär med rullator som jagas av burkaklädda kvinnor med barnvagnar på väg mot statliga handläggare med pengahögar.

Twitter och bloggosfären exploderar av upprörda fördömanden. TV 4 meddelar snabbt att de inte tänker visa filmen, trots att de tidigare erbjudit SD att köpa reklamtid.

Åkesson skriver i sitt mejl till partikamraterna:

"Att etablissemanget skäller på oss är bra. Då får vi debatt och möjlighet att prata om våra profilfrågor."

Riksdagskandidaten Christian Westling hinner knappt säga att det är trevligt att besöka Jönköping innan han överröstas av visselpipor och vuvuzelor från ett tjugotal ungdomar och torgmötet tillfälligt får avbrytas.

– Då tackar vi polisen för väl utfört arbete, säger Westling i mikrofonen sedan det dussintal poliser som finns på plats valt ut de två mest högljudda åskådarna och släpat iväg dem runt en husknut.

Christian Westling agerar samtalsledare i "Det sverigedemokratiska vardagsrummet", en valturné där Björn Söder och partiets internationella sekreterare Kent Ekeroth diskuterar med varandra inför publik.

De tre unga männen har själva baxat ut vita fåtöljer och en turkos fluffig matta från sin minibuss några minuter tidigare.

– Fascistjävlar! Fy fan! skriker en tjej i kortklippt blont hår.

Hon är så upprörd att hon darrar.

En äldre dam intill uppskattar däremot besöket. På jackslaget har hon en knappnål i form av en blåsippa.

– De beskriver verkligheten. När jag var barn behövde vi aldrig låsa en dörr, ingen stal, säger hon.

I inbjudan står det att de tre sverigedemokraterna ska prata invandring, äldrevård och kriminalpolitik. I själva verket ägnas halva det timslånga torgmötet åt "islamiseringen" av Sverige.

– Eftersom de inte tror på att det svenska samhället ska finnas kvar har man parallella samhällen. I Rosengård har man shariadomstolar som dömer utanför lagen. Moskéer poppar upp som svampar ur jorden, säger Björn Söder, lugnt tillbakalutad i sin fåtölj trots den uppretade stämningen.

Jimmie Åkesson, Björn Söder och övriga medlemmar av SD:s toppgarnityr ler som lyckliga barn när de tittar upp genom det envisa duggregnet mot träscenen i Tivoliparken i Höganäs. Pia Kjærsgaard, utsedd till Danmarks näst mäktigaste politiker, gör ett för hennes vidkommande mycket ovanligt gästspel i en utländsk valrörelse.

– I början tänkte jag att den svenska befolkningen själv måste ta ansvar. Men det etablerade Sveriges massiva kampanj mot Sverigedemokraterna är så ondsint, att jag är tvungen att uttala mig, säger Dansk folkepartis ledare och möts av jubel.

Redan i samma ögonblick som hon världsvant anländer i silverglänsande minibuss med tonade rutor någon timme tidigare står det klart att det handlar om ett celebert besök. Med sin välskräddade gråa byxdress och lila sjal draperad över axlarna får hon sina svenska värdar i jeans och lite för stora kavajer att se bortkomna ut.

Under Jimmie Åkessons tal är de spontana applåderna betydligt mer lätträknade än de som möter hans danska gäst. Han verkar inte överdrivet nedslagen för det.

– Jag tror att det finns en acceptans för oss bland vanliga väljare redan. Men det är klart att den stärks ytterligare när det kommer en toppolitiker hit från ett annat land och säger att vi är ett helt okej parti, säger han efteråt.

Klockan 09.16 på måndag morgon träder Sverigedemokraterna för första gången in genom riksdagens dörrar. Det är partisekreterare Björn Söder som tar det historiska klivet, en kvart försenad. Riksdagens administrativa direktör Per Bengtsson ringer på mobilen och frågar var han blivit av. Söder skyller på trafiken.

Samtidigt ägnar sig partiledaren Jimmie Åkesson åt en morgonturné mellan tv- och radiohusen med en växande skara journalister i hälarna. När han lämnar P1:s studio hinner han inte långt i kontrollrummet innan tidningsreportrarna hänger i en klase runt honom. Bakom hans rygg klämmer sig Moderaternas respektive Socialdemokraternas partisekreterare Per Schlingmann och Ibrahim Baylan förbi in till studion. Journalisterna ignorerar dem helt.

Kanske förstår Jimmie Åkesson själv att det finns något världsfrånvänt över hans upprepade inviter till samtal med de övriga partiledarna, de som alla gjort klart att de inte vill ta i honom med tång. Till sist medger han att det inte är så troligt att SD faktiskt får ett direkt inflytande. Men att de indirekt kommer att påverka svensk politik kommande år, det är han övertygad om.

– De andra partierna kommer att ta ytterligare några steg i vår riktning, annars kommer de att förlora ännu fler väljare till oss. Jag är säker på att de gör samma analys. Det viktiga är inte hur många väljare vi får utan hur politiken förändras. Om det är vi eller Reinfeldt eller Sahlin som genomför vår politik spelar ingen roll.