Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna anländer till riksdagshuset.
Foto: JOnas Ekströmer/scanpix
Sverigedemokraternas framfart sprider oro bland flera minoriteter – oavsett vad som står eller inte står om dem i partiprogrammet.
–Det finns inget i SD:s offentliga organisation som riktar sig mot enskilda personer längre, men man är rädd för att få en politik som går mot ett mer homogent samhälle, säger Marie Demker, statsvetare vid Göteborgs universitet.
Sedan det stod klart att Sverigedemokraterna efter valet tagit sin in i riksdagen har reaktionerna bland motståndarna varit starka. ”Nu börjar kampen”, säger många. ”Den skulle ha börjat för länge sedan”, menar andra.
På många håll – ofta med avstamp i nätbaserade forum som Facebook – samlas tusentals människor för att forma styrkor mot främlingsfientligheten som de genom SD anser har tagit nya stora kliv in på den politiska arenan. Flera Facebookgrupper har lockat uppemot 30000 medlemmar bara på en vecka och demonstrationer har ägt rum på flera håll i landet.
”Vi gillar olika”, är budskapet i Aftonbladets kampanj som hittills har fått stöd av cirka en halv miljon personer sedan förra måndagen.
–Man brukar säga att rädsla förenar. Vårt beteende ser ut så att man ser en vinst i att gå ihop för att öka chanserna att överleva det man upplever som ett externt hot, säger Nazar Akrami, docent på psykologiska institutionen vid Uppsala universitet, som har studerat outtalade och uttalade fördomar mot invandrare.
Framför allt väcker Sverigedemokraternas framfart känslor hos en del minoriteter. Representanter för muslimer, invandrare, adopterade och HBT-personer tillhör de som har uttryckt särskild oro mot den senaste tidens utveckling.
”Även om de inte lyckas få igenom sina förslag fullt ut, så riskerar vi att de etablerade partierna närmar sig den islamofobiska agendan såsom det hände i andra europeiska länder”, skriver Islamiska förbundet på sin hemsida.
Enligt Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, har Sverigedemokraterna på senare tid försökt modifiera bilden av sig själva som HBT-fientliga. Argumentationen har varit att SD:s restriktiva invandringspolitik och partiets islamfientliga hållning skulle gynna Sveriges HBT-personer.
–Det är en rasistisk retorik som HBT-rörelsen aldrig får ställa upp på. För att värna om HBT-personer måste man vara för reformer som stärker deras ställning i samhället, och det är man inte. Att ställa minoriteter mot varandra är en livsfarlig väg att gå, säger hon.
Statsvetaren Marie Demker förstår oron bland nämnda grupper. Å andra sidan tycker hon att det är viktigt att man separerar intoleranta subgrupper av samhället från Sverigedemokraternas framgångar i riksdagen.
–Det finns inget i SD:s offentliga organisation som riktar sig mot enskilda personer och det var länge sedan det förekom. Intoleranta subgrupper har alltid funnits, oavsett Sverigedemokraterna.
–Däremot känner många nog en oro över att SD ska öka uttrycket för främlingsfientligheten i samhället, men det finns inget som tyder på att främlingsfientligheten ökar i Sverige, tvärtom blir vi mer toleranta, säger hon.
Ytterligare en oro tror Marie Demker består i vad 20 mandat kan få för betydelse för politiken. Kanske är man rädd att förlora de rättigheter man successivt har förvärvat genom åren.
–Det är förståeligt, men det finns inget omedelbart sådant hot, säger hon.
Leo Sundberg är en före detta aktiv SD-medlem som idag lever tillsammans med en ”utländsk kvinna i ett invandrartätt område”. För drygt ett år sedan gick han ur på grund av vad han upplevde som ”utbredd rasism i partiet”.
–Tyvärr fanns det ett motstånd även mot adopterade, det hade jag inte förväntat mig. En kille som hade en flickvän som var adopterad från Indien kallades för rasförrädare, minns han.
Även mot homosexuella fanns ett utbrett missnöje.
–Det finns en latent underström som är homofobisk men som man håller inne med eftersom man inte kan vinna särskilt många poäng där.
Att många svenskar nu efter valet uttrycker förakt mot SD tycker han däremot är ”hyckleri”.
–Inte sällan bor dessa människor i områden där det knappt finns invandrare alls. Känns mer som att de försöker bevisa något för sig själva, säger han.
I hans ögon är SD ett parti som föder och sedan spelar på människors rädsla. Men i grunden är det SD som är rädda för människor, säger han.
–Vi lade aldrig flyers i brevlådor med utländska namn på och rörde oss sällan i invandrartäta områden. Dels såg man det som förlorad mark och dels var man rädd för att få stryk. Man vågar inte se de man påstår är farliga i ögonen.
Tendensen att människor nu går samman mot SD i större uträckning än förut tror beteendeforskaren Nazar Akrami kan leda till en ökad polarisering.
–När en sida av toleransskalan mobiliserar sig kommer andra sidan att göra samma sak. Då skapas ännu mer friktion, säger han.
