öte på green. De golfintresserade partiledarna Peter Eriksson, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand vill samarbeta utan vänsterpartiet. Men det egna partiet har kört över Sahlin och tvingar henne att fortsätta samtala med Lars Ohly.
Foto: ANDERS NEDERHOED (ILL)
”Jag är jättebra på att putta, men långslagen hamnar ofta väldigt mycket åt höger” är just nu ett oemotståndligt Mona Sahlin-citat. Det kommer från en intervju om hennes talanger som golfspelare.
När det gäller sportintresse är socialdemokraterna och miljöpartiet en perfekt koalition. Av alla svenska partiledare är det bara Mona Sahlin och det gröna språkröret Peter Eriksson som spelar golf. Språkrörskollegan Maria Wetterstrand kommer från en golftokig familj, men är själv inte längre aktiv golfare.
Det var de här tre partiledarna som i onsdags, inför den intensiva politiska turnering som börjar idag, presenterade ett långsiktigt tvåpartisamarbete med sikte på 2020. Vänsterpartiet förklarades icke-önskvärda, även om de i framtiden skulle leva upp till socialdemokraternas krav på budgetdisciplin.
”Detta är det trovärdiga alternativet” sa Sahlin på presskonferensen i riksdagshuset i onsdags och tillade för att ingen skulle missa historiens vingslag: ”Det är en ny fas i svensk politik”.
Kanske har golfspelandet inte något med medelklass att göra, men Mona Sahlins val av de gröna som exklusivt samarbetsparti har det med all sannolikhet. Enligt partiets egen valanalys gjorde socialdemokraterna 2006 de stora förlusterna till de borgerliga i ”mellanskiktet” - tjänstemän i medelklassen.
Medan Lars Ohly skulle riskera att stöta bort den sortens väljare, så borde de vara lättare att vinna tillbaka i ett samarbete med bara miljöpartiet. De gröna står ju i ett antal frågor nära de borgerliga, och därmed kanske också mittenväljarna.
Det handlar exempelvis om miljöpartiets positiva syn på friskolor och arbetskraftsinvandring, och det gäller inställningen i grundlagsfrågor och synen på arbetsrätten.
Mona Sahlin offentliggjorde sitt val av långsiktigt samarbetsparti klockan 13 i onsdags, och det skakade omedelbart till i den s-märkta bloggosfären. Många menade att hennes långslag hade hamnat väl mycket åt höger.
Kritiken kom från bloggande vänstersossar som inte gillar miljöpartiets borgerliga profil, men s-ledarens ställning skulle snart undergrävas på alla nivåer i partiet. SvD kunde i fredags berätta att bara 2 av 15 LO-förbund stod bakom Sahlins linje.
Och bland kritikerna i partiets VU fanns det mäktiga Skånedistriktets ordförande Heléne Fritzon och partisekreteraren Marita Ulvskog. Inte ens LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin tyckte att det var en bra idé att stänga dörren för vänsterpartiet.
Efter ett telefonmöte backade Mona Sahlin i fredags eftermiddag, och skickade ett ursäktande brev till Lars Ohly.
S-ledarens strategiska vägval, i en avgörande politisk fråga, var alltså pulvriserat på några dagar. Det är en mycket svår auktoritetsförlust för Mona Sahlin som dessutom visat sig oförmögen att läsa av sitt parti.
I moderaterna används begreppet bunkern för att beskriva en partiledare som bara har kontakt med sin egna snäva krets. Och här har Sahlin suttit i s-bunkern och gjort upp planer om regeringssamarbete.
Mona Sahlin hade hoppats jämna ut läget i regeringsfrågan, där den borgerliga alliansen har haft en klar fördel genom att stå enade.
Det är svårt att föreställa sig en sämre tajming för ett nederlag. Politikens så kallade supervecka inleds i kväll med en partiledardebatt i SVT:s Agenda, och på onsdag möts samma debattörer i riksdagen.
Under veckan ska Mona Sahlin också möta statsminister Fredrik Reinfeldt i en duell som sänds i TV och en annan i radio. Nu kommer hon till start i superveckan, skadskjuten av sina egna.






