Foto: Tomas Oneborg
Anders Borg var inte ensam i den nya borgerliga regeringen om att ha anlitat barnflickor svart. Dessutom fanns en trio med ministrar som inte betalat tv-licens. Två av dem fick avgå.
Efter det var det stora mediemonstret mätt. Inga fler offer utkrävdes. Anders Borg kom undan med brända fingrar.
Nu kunde det arbete som hade planerats under lång tid ta sin början. På 1990-talet hade moderaterna talat om systemskifte eller valfrihetsrevolution. Nu talade de om jobb, jobb, jobb. Att få fler i arbete. Det som socialdemokrater alltid kallat för arbetslinjen. Ett begrepp som de nya moderaterna lade beslag på tillsammans med övriga partier i den borgerliga regeringen.
Dessutom betonade Anders Borg nödvändigheten av sunda statsfinanser. För den som är uppfödd med tidigare socialdemokratiska finansministrar – vare sig de hette Gunnar Sträng eller Göran Persson – lät det märkligt välbekant.
När finanskrisen slog till hösten 2008 blev nyttan av starka statsfinanser uppenbara. Och Anders Borg var hederlig nog att berömma inte bara sig själv utan även föregående socialdemokratiska ministrar som hållit i plånboken.
Men egentligen handlade det inte så mycket om att hålla i plånboken utan om de regler som skapades i början av 1990-talet, efter krisen som då lamslog Sverige.
Det handlade om en självständig Riksbank som satte styrräntor för att hålla inflationen på 2 procent. Det handlade om överskottsmål i de offentliga finanserna och om restriktioner i statsbudgeten så att utgifterna inte löpte iväg.
”Forskningen visar att...” är en av Anders Borgs favoritfraser.
För den som inte känner honom är kanske hästsvansen och ringen i örat det mest utmärkande.
För dem som har träffat honom under de senaste decennierna är intresset för teori, för forskningsresultat och för den goda debatten, som är kännetecknande.
–Han har alltid haft en enorm arbetskapacitet, säger Klas Eklund, senior economist på SEB.
Han har känt honom i 20 år. Klas Eklund var ordförande i ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) i början av 90-talet, när Anders Borg kom in som någon form av politisk överrock. Efter det var Anders Borg anställd på SEB. I den meningen har Klas Eklund varit chef för landets finansminister två gånger.
–Det slående är hans driv och entusiasm. Han bubblar över. Det är både underbart och skrämmande eftersom man måste lägga lock på honom ibland.
Klas Eklund betonar att Anders Borg numera blivit lugnare.
När borgerliga regeringen Bildt förlorade valet 1994 blev Anders Borg invald i riksdagen men han hoppade av efter en månad.
Han jobbade med olika former av ekonomjobb på analysfirmor och banker. Under några år ägnade han sig åt doktorandstudier i nationalekonomi, bland annat tillsammans med Jens Henriksson som var Socialdemokraternas wonder boy på finansdepartementet och närmaste man till finansminister Pär Nuder (S).
–Båda hade för mycket annat att göra för att bli klara med sin doktorsavhandling, säger Klas Eklund.
Anders Borg har ägnat mycket tid åt teori – inte bara ekonomi utan även statsvetenskap.
Och en sak är Klas Eklund säker på.
–Anders Borg är den teoretiskt mest kompetenta finansminister vi haft. Trots att han inte disputerat är han ohyggligt beläst.
Klas Eklund pekar på Anders Borgs till skillnad från många andra finansministrar också varit verksam på marknaden.
–När han tillträdde sa jag att det fanns ett stort frågetecken, och det var om Anders Borg är tillräckligt mycket politiker. Skulle han klara medierna eller bli hårt åtgången för att han inte uttryckte sig tillräckligt politiskt slipat?
Men Klas Eklund menar att Anders Borg har klarat sig bra. Klas Eklund känner igen sig själv i Anders Borg. Klas Eklund tillhörde den yttersta vänstern som ung men ingick sedan i den socialdemokratiska kanslihushögern som på 1980-talet ville dra det egna partiet mot mitten.
Anders Borg har gjort samma resa, en rörelse in mot mitten. Skillnaden är att Anders Borg kommer från den libertarianska högerkanten och har försökt föra sitt parti, moderaterna, in mot mitten från höger.
Som ung och yvig moderat var det nyliberalismen som gällde för Anders Borg – eller snarare en form av högeranarkism. Staten var av ondo – välfärdsstaten ett dåligt skämt.
Den grundvärderingen tror Håkan A Bengtsson, ledarskribent på Dagens Arena (socialdemokratisk), i viss mån finns kvar.
–Jag träffade honom första gången på en moderatstämma i början av 90-talet. Då var han i sin mest nyliberala fas. Det är klart att han har förändrat sig sedan dess. Han är inte libertarian utan mer ideologisk liberal, säger Håkan A Bengtsson.
Håkan A Bengtsson har följt Anders Borg från hans nyliberala och stålblanka teoretiska ungdomstid till dagens mer pragmatiska nymoderat.
–Kom ihåg att det var Bo Lundgren som plockade in honom, säger Håkan A Bengtsson.
Denne Bo Lundgren ledde Moderaterna till en kännbar valförlust 2002. Bo Lundgren som bara ansågs prata skattesänkningar och som ville ha 130 miljarder kronor lägre skatter.
–Nya moderaterna vill inte prata så mycket om skattesänkningar. Men det är lite av ett dubbelspel, säger Håkan A Bengtsson.
Han jämför de 130 miljarder kronor som Bo Lundgren ville ha i skattesänkning med de 100 miljarder kronor som Borg och den borgerliga alliansen faktiskt sänkt skatten med.
–Anders Borg är mer ideologisk än han ger intryck av. Han är lite grann som professor Kalkyl. Han har inte alltid koll på verkligheten men uttalar sig med stor självsäkerhet, säger Håkan A Bengtsson.
Nationalekonom Andreas Bergh, verksam vid Lunds universitet och Ratio, kan ha invändningar mot Anders Borg, synpunkter som andra akademiska kollegor delar.
–Man vet inte alltid om det är politikern eller finansministern som uttalar sig. Akademiska ekonomer ser honom kanske främst som politiker, säger Andreas Bergh.
I början av 1990-talet gav en ung Anders Borg ut en skrift där han dömde ut den generella välfärdsstaten.
–Har han ändrat sig eller bara anpassat sig? Jag tror att han har ändrat sig. I så fall är han inte den förste som ändrat åsikt jämfört med vad han tyckte som ung.
Andreas Bergh menar att den politik som de nya moderaterna och regeringen fört inte ligger långt från den politik som socialdemokratiska kanslihushögern förde.
–Anders Borg har också återupprättat keynesianismen under finanskrisen, säger Andreas Bergh och pekar på de stora offentliga satsningar som gjorts för att hålla igång ekonomin under kris och lågkonjunktur.
Keynesianismen är långtifrån populär hos alla nationalekonomer men har behållit sitt grepp om de flesta politiker och inte minst dem på vänsterkanten, inklusive fackföreningsrörelsen.
–Jag är imponerad av att när han som finansminister redan sänkt skatten med 75 miljarder kronor och ska sänka med ytterligare 4 miljarder kronor till pensionärerna så säger socialdemokraterna att ”det var på tiden”.
Så kan också tidsandan beskrivas.
När vi går in i en av de tuffaste valrörelserna någonsin är det inte enbart Klas Eklund som imponeras av Anders Borg som politiker.
–Han var egentligen orutinerad som politiker, åtminstone på nationell nivå, säger Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och debattör (S).
Han pekar på att Anders Borg fortfarande är en tämligen svag debattör men i övrigt har han slagit de flesta med överraskning.
–Sanningen är att han klarat sig ohyggligt bra som finansminister. Det är hans förtjänst att det är ordning på svensk ekonomi, säger Stig-Björn Ljunggren.
Han pekar på att det är Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som är regeringens stora dragplåster i valrörelsen.
–Allvarligt talat är de väl de enda dragplåster som regeringen har.
Stig-Björn Ljunggren pekar på att Anders Borg varit stark kritisk mot de gamla moderaterna. Nu har han varit med om att göra en rejäl ”makeover” av det gamla överklasspartiet.
–Anders Borg värderar individens frihet högt och ser också, i förlängningen, de sociala svårigheter folk haft.
Det leder till att han talar om att folk farit illa under krisen (”ofärd”), han är tuff mot bankdirektörers bonusar och talar om marknadens vargflocksmentalitet.
Så låter inte gamla sorters moderater.
–Det är klart att Socialdemokraterna och facket blir lite skärrade eftersom Anders Borg säger saker som går hem bland deras väljare och medlemmar.
John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholm universitet, har också följt Anders Borg under många år. Han hade honom bland annat som student när Anders Borg läste makroekonomi.
Krishanteringen får ett högt betyg av John Hassler. Anders Borg har inte fallit för frestelsen att lättvindigt spendera pengar. Han har insett att ekonomin drabbats av en efterfrågechock men regeringen kan inte göra mycket åt att Volvo inte säljer lastbilar.
Regeringen kan däremot se till att hålla efterfrågan uppe inom landet och ta hand om dem som drabbats av krisen.
–Mitt betyg för hans hantering av krisen är MVG, säger John Hassler.
Statsvetarprofessor Tommy Möller har också haft Anders Borg som student.
–Som forskare måste du uppskatta hans stil. Han vill gärna ta in forskningen, se vilka lösningar som är bra utifrån vad forskningen säger.
Han menar att Anders Borg är en pragmatisk politiker. Han vet vartåt han strävar men är öppen för vilka metoder som ska användas.
–Det är ganska unikt bland ledande politiker.
Tommy Möller beskriver Anders Borgs argumentation för arbetslinjen som starkt ideologisk.
–Det handlar om arbetets värde och människors utveckling. Det finns klara värderingar i botten.
Tommy Möller har svårt att sätta politisk etikett på Anders Borg.
–Han är definitivt inte nyliberal längre. Jag ser honom mer som socialliberal, eftersom han, liksom Fredrik Reinfeldt, inte längre ser välfärdsstaten som ett hot mot individens frihet utan något som ger individen möjligheter till frihet och självförverkligande.
