Foto: Johan Engman/SCANPIX, Grafik: SvD
Vänsterpartiets Kalle Larsson är riksdagens kanske mest fullfjäd-rade agitator. För en månad sedan drabbade han samman med socialförsäkringsministern. Ämnet var pensionssystemet och Kalle Larsson var uppretad. Det är ”skandalöst” att pensionerna sänks ”bara därför att politiker i detta land vägrar ta ansvar för ett system som inte håller”, förklarade han.
Kravet att reformera pensionssystemet har Vänsterpartiet drivit ända sedan pensionsuppgörelsen 1994. Men bara fyra veckor efter Kalle Larssons brandtal har partiet gett upp tanken.
–Vi har gått ifrån vårt krav att riva upp pensionsuppgörelsen, säger vänsterpartiledaren Lars Ohly och låter förstå att Socialdemokraterna helt sonika vägrar diskutera saken.
”Det är stumt”, som han uttrycker saken.
–Vi får hantera pensionärernas situation på annat sätt.
Men pensionerna är inte den enda frågan där partiet har flyttat sig närmare politikens mitt. När de rödgröna i måndags lade sin skuggbudget stod skatterna i centrum. V har kritiserat alliansens förvärvsavdrag hårt, men accepterar nu i stort sett hela inkomstskattesänkningen. Lars Ohly medger att det hade kunnat bli ”svårsmält” om de rödgröna inte samtidigt ansett sig ha råd med ett antal satsningar.
SvD:s genomgång visar att ett antal andra politiska högersvängar genomförts. Partiet har i kompromissens heliga namn gjort flera ideologiska avsteg. Här är några av de tyngsta, fler exempel i grafiken.
•Den säkerhetspolitiska doktrinen. Vänsterpartiet motsatte sig omformuleringen 2002 då det slogs fast att neutraliteten har ”tjänat oss väl”. Kruxet var tempusformen, inget sades om framtiden. Efter den rödgröna överenskommelsen accepteras doktrinen.
–De facto så har den inte inneburit någon avgörande förskjutning. Vi har inte blivit medlemmar i Nato eller lämnat den alliansfria praktik som vi tycker har varit viktigast, förklarar Lars Ohly.
•Alliansen Nato. Sverige kommer även vid en rödgrön regering att samarbeta med Nato i Partnerskap för fred.
–Hade vi själva fått bestämma så hade vi nog lämnat det. Men vi utgår från den verklighet vi lever i.
Däremot skärps kraven för övningar på svensk mark där Nato deltar.
•EU. Lars Ohly öppnade i höstas för att slopa utträdeskravet. Men det är en fråga för nästa kongress, när partiprogrammet tas upp.
–Vi driver inte kravet på utträde. Det finns ingen jordmån för det. Men vårt motstånd mot en federalistisk utveckling är minst lika starkt.
•Neutralitetsklausulen. Mest svårtsmält i överläggningarna med S och MP har EU:s neutralitetsklausul varit. Den tolkas av V som en förpliktelse att hjälpa en EU-medlem som blir attackerad, ett brott mot den svenska alliansfriheten.
–Det vore att spänna bågen lite väl högt att gå in i det här regeringssamarbetet med utgångspunkten att ändra Lissabonfördraget.
•Budgetreglerna. De är fortfarande ”stelbenta”. Men att V lade ned sina vapen i den striden var en förutsättning för att det över huvud taget skulle bli ett rödgrönt samarbete, klargör Lars Ohly.
•Sex timmars arbetsdag. Kravet, som drivits sedan partiledaren Lars Werners dagar, överges nu.
–Vi kan driva frågor, men finns det ingen annan allierad eller en rörelse i samhället som stödjer det då är våra förutsättningar att nå fram små.
Lars Ohly tycker inte partiet har sålt sig för billigt. Han är mycket nöjd med mer pengar till kommunerna, höjd a-kassa och sjukförsäkring, samt satsningar på ensamstående föräldrar.
Internt har uppgörelserna inte heller stött på något motstånd, hävdar han. Säkerhets- och utrikespolitiken har tagits emot ”med störst entusiasm”.
–Vi har nått längre i en radikalisering av utrikespolitiken än vad de flesta hade trott vara möjligt.
Några av hans exempel: tuffare krav på vapenexporten och ett tydligare ställningstagande att Israel-Palestina-konflikten kräver en tvåstatslösning.
Lars Ohly lyfter dessutom särskilt fram en skrivning i de rödgrönas vårmotion som säger att de tre partierna är ense om att ”minska ojämlikheten”.
–Det är ingen skarp skrivning, men den är en oerhört viktig grund för vårt samarbete.
