Under de 18 dagar som återstår till valet kommer båda blocken att göra allt för att demonisera varandra. Tänker du rösta på en ”rödgrön skattechock” eller på ett ”borgerligt och kallare Sverige”?

Men bortom den skållheta valrörelseretoriken har nu, för första gången i svensk histora, samtliga riksdagspartier inordnat sig i allianser. Och det finns två regeringsprogram med tydliga skillnader i flera centrala frågor.

Den stenhårda blockpolitiken ställer onekligen väljarna inför två tydliga alternativ.

Eller i alla fall ganska tydliga. Det framgångsrika borgerliga alliansbygget inför förra valet har tvingat de rödgröna att försöka göra samma sak. Men när de tre partierna presenterade sin regeringsplattform saknades fortfarande ett antal besked.

Ska villor räknas in i underlaget till förmögenhetsskatten? Ja, med en begränsningsregel, sade Mona Sahlin på presskonferensen, medan Miljöpartiets Maria Wetterstrand markerade att det fortfarande är en öppen fråga.

Det mest uppseendeväckande rödgröna icke-beskedet handlar om föräldraförsäkringen. Alla tre partier vill öka individualiseringen av föräldraförsäkringen, alltså öronmärka eller kvotera fler månader för respektive förälder.

Mona Sahlin personligen har mycket länge drivit opinion för detta. ”Vi kommer röra oss mot fler pappamånader” sade hon så sent som i SvD:s partiledarintervju förra söndagen. Men igår konstaterade Sahlin att ”vi har inget gemensamt besked”, och tillade att ”vi gör inte den bedömningen att det finns med under mandatperioden”.

Bara några meter därifrån förklarade V-ledaren Lars Ohly samtidigt att det skulle vara ”orimligt att utesluta” att en rödgrön regering ändå kommer att införa en utökad kvotering.

Alla tre partier vill egentligen göra det och det är i princip gratis, men samstämmiga opinionsmätningar visar på stort motstånd bland föräldrarna mot en sådan reform.

Med svaga rödgröna opinionssiffror finns det alltså starka valtaktiska skäl att överge förslaget. Ingen politiker vill utmana tunga väljaropinioner några veckor före valet.

Det finns en parallell i det borgerliga ”jobbmanifestet”. De åtgärder som regeringen själv framhåller som mest effektiva för att skapa jobb, jobbskatteavdraget och sänkt tjänstemoms, finns inte med som skarpa löften utan ska genomföras i slutet av mandatperioden, om ekonomin tillåter.

Allianspartierna vill undvika att väljarna uppfattar valet som att borgerliga skattesänkningar står mot rödgröna satsningar på välfärd. Alltså får skattesänkningarna vänta.

Den rödgröna regeringsplattformen är nu på plats och det finns betydande skillnader mellan blocken på centrala politiska områden. De rödgröna höjer bland annat flera miljöskatter, avskaffar rut-avdraget, återinför förmögenhetsskatten och inför en ny fastighetsskatt.

Pengarna ska användas till att övertrumfa regeringspartierna och ge större resurser till kommuner och landsting, som ansvarar för vård, skola och äldreomsorg. Man vill också bygga ut arbetsmarknadspolitiken.

Men Sahlin och hennes samarbetspartier vill dessutom använda skatteintäkterna till att höja ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och a-kassan. Och de rödgröna vill genomföra en skatteväxling, som innebär att höjd inkomstskatt byts mot sänkt a-kasseavgift. Det gynnar de som har höga a-kasseavgifter, medan övriga förlorar.

I elfte timmen kastar man också in ett förslag som hjälpt förr: sänkt maxtaxa på dagis.

Det är alltså ganska omfattande ombyggnadsplaner som de rödgröna hantverkarna tänker genomföra om de kommer till makten.

På motsvarande områden kan allianspartiernas erbjudande beskrivas som ”more of the same”. Eftersom de borgerliga styr är deras valmanifest naturligtvis mindre omvälvande. De skarpa förslagen handlar om ökade satsningar på välfärd och på arbetsmarknadspolitik. Och i förlängningen alltså ytterligare inkomstskattesänkningar, om den ekonomiska utvecklingen tilllåter.