Det var den 3 maj och hög tid att deklarera när de rödgröna presenterade sin gemensamma politik som enligt flera opinionsmätningar kan komma att förverkligas i regeringsställning.
Efter att i fyra år ha kritiserat regeringen för jobbskatteavdraget accepterar oppositionen nu nästan hela den borgerliga skattesänkningen. Förklaringen är enkel. Förlusten av medelklassväljare var enligt Socialdemokraternas valanalys en viktig förklaring till valförlusten 2006, och enligt den rödgröne finansministerkandidatern Thomas Östros ligger den lärdomen nu till grund för de ”kirurgiskt utformade” skatteförslagen.
När doktor Östros opererar börjar skattehöjningarna vid månadslöner på 40000 kronor, vilket enligt Socialdemokraternas egna beräkningar berör 600000 svenskar.
Den återinförda fastighetsskatten börjar tas ut på villor med ett taxeringsvärde på 4,5 miljoner kronor. Den nya förmögenhetsskatten är ännu inte utformad, men ska förstås träffa välbeställda grupper. Väljarmatematiskt ska det gå ihop eftersom skattehöjningarna framför allt drabbar grupper där stödet för de rödgröna partierna ändå antas vara svagt. Men enligt valforskningen är plånboksfrågor inte avgörande när svenskarna bestämmer hur man ska rösta. Ideologiska överväganden är långt viktigare för partivalet.
De rödgröna vågar alltså inte riktigt testa den teorin på de viktiga medelklassväljarna i höstens val. De stora pengarna hämtas istället från andra håll, framför allt höjda miljöskatter och höjda arbetsgivaravgifter.
Men det går inte att helt befria alla som tjänar under 40000 i månaden från inkomstskattehöjningar. Alla som inte är med i en a-kassa förlorar på växlingen mot sänkt a-kasseavgift. Liksom alla som idag betalar låg avgift. Alla löntagare får också betala runt 20 kronor i månaden för att skatten sänks för sjuka och arbetslösa. Och avdraget för hushållsnära tjänster slopas, vilket inte är riskfritt för oppositionen. Att avdraget skulle införas var en viktig faktor när S-väljare bytte block till de borgerliga i förra valet.
De rödgröna lägger nu också mer pengar än regeringen på välfärden, alltså kommuner och landsting. Men lyssnar man på statsminister Fredrik Reinfeldt låter det som att de borgerliga tänker utjämna den skillnaden före valet.
Om det därmed inte blir välfärdsfrågor och inte plånboksfrågor, så kommer den avgörande frågan i valet 2010 att bli densamma som för fyra år sedan. Vilket av de två politiska blocken är bäst på att skapa nya jobb?
