”Vi ska aktivt krossa de glastak som finns och öppna upp partiet för människor med olika erfarenheter och få en bättre köns- balans”, sade Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann när han i våras i SvD presenterade partiets nya riktlinjer.

Partistyrelsen ville ha in nytt blod i organisationen och Per Schlingmann pläderade för att etnicitet, ålder och yrkestill- hörighet på ”ett rimligt sätt” skulle avspeglas på valsedeln. Men när alla riksdagslistor, utom två, är klara så är det bara två moderater uppvuxna utanför Norden som har placerats på valbar plats. Boriana Åberg, född i Bulgarien, och Abdirisak Waberi, från Somalia. Det handlar om 3 procent av de 69 kandidaterna. Åtskilliga listor innehåller dessutom enbart svenskklingande namn.

Per Schlingmann är inte nöjd:

–Jag hade gärna sett fler med invandrarbakgrund högre upp på våra listor. Detta är något som vi har anledning att jobba vidare med, säger han.

Magnus Dahlstedt, statsvetare med etniska studier som specialitet, menar att många partier liksom Moderaterna gör utfästelser som de inte sedan lever upp till.

–Om man som parti hävdar att man ska representera alla då måste man också jobba för det. Gör man inte det får man ett stort problem med sin trovärdighet, menar han.

Mycket talar för att den så kallade identifikationen mellan väljare och valda spelar en viktig roll.

–Jag har funnit ganska starkt stöd för att just avsaknaden av representanter från den egna gruppen är ett starkt skäl för att inte engagera sig över huvud taget. Så det är klart att det har betydelse.

En hel del har trots allt hänt sedan partierna på 90-talet började tala om vikten av att alla grupper finns representerade inom politiken.

–Men ju mer prestigefyllda uppdrag och forum det gäller desto färre representanter med utomnordisk bakgrund, säger Magnus Dahlstedt.

Edward Riedel, etta på M-listan i Västerbotten, menar att det finns en risk för att partiets interna provval kan motverka mång- falden. Partidemokratin ställs mot partiledningens principer.

–Vi har diskuterat om det är så att provvalet kan cementera gamla strukturer. Därför har vi gjort både och i Västerbotten, vi hade provval till riksdagslistan men inte kommunalt.

En uttalad ambition från Moderaternas partiledning var också att hälften av kandidaterna på valbar plats, placeringarna högt upp på valsedlarna, skulle vara kvinnor. Partiet ser inte ut att lyckas nå den målsättningen.

Om inte kvinnorna blir över- representerade när Stockholms stad och län antar sina listor i februari så kan till och med andelen kvinnor i Moderaternas riksdagsgrupp minska. Med samma valresultat som 2006 och ett personval som inte möblerar om helt på listorna så skulle andelen kvinnor sjunka från dagens drygt 42 procent till drygt 40 procent.

–Men å andra sidan har vi också varit ganska tydliga med att just 40 procent är ett relevant mål. Det skapar en kritisk massa. Det som är bra är att vi som första namn har nästan lika många kvinnor. Det skapar en viktig signal, säger Per Schlingmann.

M-kvinnorna har drivit en kampanj för fler kvinnor på ledande positioner. Ordförande Magda-lena Andersson räknar med att de två riksdagslistor som återstår att anta ska se till att andelen kvinnor ökar i riksdagsgruppen. Men hon ser ändå resultatet hittills som ”en seger”.

–Det som är intressant är också att det inte bara finns kvinnor på valbar plats utan att när man går igenom hela listan så är det ofta drygt 40 procent kvinnor. Det är ett steg framåt, säger hon.

Viljeinriktningen hos den moderata partiledningen var också att få in helt nya personer i politiken. Nästan en tredjedel av kandi- daterna på valbar plats sitter inte i riksdagen. Det tycker Per Schlingmann är ett godkänt resultat.