Valrörelsens mest intensiva period närmar sig när SvD följer Göran Hägglund under en dag. I KD-ledarens almanacka finns bara två blanka dagar fram till den 19 september.
–Valrörelser är slutspel, då tänder man till lite extra. Då blir det politik dygnet runt och väldigt mycket hårt arbete, säger han när vi träffas på socialdepartementet.
Snart ska regeringspartierna presentera det gemensamma valmanifestet. I det ska fyra partiers löften jämkas samman. För Göran Hägglund är det viktigt att partiets löften och vilja när det gäller familjerna och vård och omsorg tydligt märks.
Efter förra valet blev det frivilligt för kommunerna att införa ett obeskattat vårdnadsbidrag på 3000 kronor i månaden till barnfamiljerna. Nu vill KD-ledaren göra bidraget obligatoriskt för alla kommuner. Han vill också höja summan till 6000 kronor i månaden.
–Såvida inte alla kommuner säger att vi vill tillgodose våra invånares rätt att få bestämma själva, så är jag beredd att gå till lagstiftning kring detta, säger han.
I april hade 123 kommuner, de allra flesta med borgerligt styre, infört vårdnadsbidraget. Hur många familjer som utnyttjat det finns inga uppgifter om ännu. Statistiska centralbyrån har ett uppdrag att undersöka vårdnadsbidraget, men deras första rapport kommer efter valet.
Kristdemokraterna och särskilt Göran Hägglund har under nästan ett års tid fört fram budskapet att politikerna inte ska lägga sig i människors vardag så mycket. Därför ställer han i nästa sekund följdfrågan: är detta ett exempel på mindre av lagstiftning? Han svarar själv så här:
–Nej, det är det ju inte. Men vad det handlar om här är att säkerställa att enskilda människor får tillgång till de olika verktyg som kan användas under barnens första år.
Det han kallar för verktyg är förutom vårdnadsbidrag, förskola och barnomsorgspeng. Att en lag om vårdnadsbidrag kan utmana landets kommunpolitiker, som brukar vara motståndare till nya påbud som påverkar kommunernas ekonomi, bekymrar inte KD-ledaren.
–Jag vill ha valfrihet för småbarnsföräldrar, inte nödvändigtvis för kommunpolitiker, säger han och påpekar samtidigt att om det blir en lag kommer kommunerna att kompenseras ekonomiskt av statskassan.
Vårdnadsbidragets kritiker kallar det för ”en kvinnofälla”. Den sortens kritik och omdöme bekymrar inte Göran Hägglund:
–Vuxna människor är kapabla att fatta beslut om vad som är bäst för dem själva. De, huvudsakligen vänsterinriktade politiker, som anser sig veta bättre än vad människor själva vet om sin vardag ger jag inte mycket för.
Även bland Kristdemokraternas alliansvänner, i första hand Folkpartiet, finns det kritik mot vårdnadsbidraget.
–Jag tycker att de är fel ute. Vi har infört valfrihet när det gäller många viktiga saker. Varför ska valfriheten inte gälla omsorgen om våra barn den första tiden, säger Göran Hägglund.
När jag ber Göran Hägglund ge konkreta exempel på hur resonemanget om ”verklighetens folk” har påverkat regeringsarbetet svarar han:
–Jag tycker att det som vi gör när vi sänker skatten är ett bra exempel. Väldigt mycket av alliansens politik bygger på att ge utrymme för enskilda människor att bestämma själv.
Han påpekar också att det kanske främsta syftet har varit att påverka de egna partimedlemmarna att fundera på var politikens gränser går.
Den här morgonen vaknade han halv sex i sitt sommarhus på Öland. Där har han laddat batterierna efter riksting, Almedalsveckan och magsjuka. Han har målat husets fasad, läst böcker och sprungit.
–Jag noterar sträcka och tid i en bok, men det är bara det över sex kilometer som räknas, berättar han.
Visserligen är han tillbaka på departementet, men eftersom det är valår skiljer sig jobbet under augusti och september från ett år mellan val. Den här dagen är inte heller så intensiv som de som väntar. Den enda inplanerade aktiviteten, förutom SvD, är en utfrågning i Sveriges Radios Brunchrapporten. Några timmar före sändning diskuterar han med de närmaste medarbetarna vad som kan tänkas dyka upp i programmet. I förväg har de förvarnats om att Göran Hägglund ska få ta ställning till ett dilemma som handlar om relationerna mellan vampyrer och övriga människor.
–Man ställs inför många svåra frågor. Är inte det här Eskil Erlandssons område, säger Göran Hägglund med ett leende. innan han och två medarbetare fortsätter förberedelserna bakom ministerrummets stängda dörr.
Regeringspartierna har sedan valet och efter skattesänkningarna för löntagarna kritiserats av såväl pensionärerna som oppositionen. Kritiken handlar om att det är orättvist att skatten för pensionärer är högre.
Nu inför valet tävlar alla om vem som är pensionärernas bästa vän. Göran Hägglund inte vill precisera i kronor hur mycket skatten ska sänkas, det handlar om – som det brukar heta – hur mycket ekonomin tillåter. Han vill ändå göra löftet något mer bindande än bara en allmän utfästelse.
–Jag skulle gärna se ett handslag med pensionärerna om att skillnaden mellan pensionärerna och löntagarna ska minska. Jag kan idag inte lova att vi ska utjämna skillnaden, men jag vill se substantiella steg i den riktningen, säger han.
Under valrörelsen kommer Kristdemokraterna att fokusera mycket på sina gamla paradämnen som exempelvis vård, omsorg, familjen och de äldres situation. Under senare tid har partiet preciserat vad de vill göra, bland annat ska:
• Ingen ska behöva vänta längre än fyra timmar på akuten.
• Fler äldreboenden byggas.
• Äldres vård, omsorg och rehabilitering samlas ”under ett tak”.
Det är områden som kommuner och landsting bestämmer över. Frågan är hur en eventuellt fortsatt borgerlig regering ska få dessa att göra vad den vill utan att bli anklagad för att lägga sig i det kommunala självstyret.
–Det bästa är om de själva klarar av att lösa det här. Men i vissa fall kan staten genom stimulanser fungera som katalysator, säger Göran Hägglund.
I butiken i Sveriges Radios entré köper Göran Hägglund, som försöker hålla sig till GI-kost, fem bananer, en flaska youghurt och en påse nötter.
I kontrollrummet utanför Brunchrapportens studio presenterar producenten Eskil Larsson programmets huvudpersoner för varandra:
–Henrik programledare. Göran partiledare.
Göran Hägglund följer med Henrik Torehammar in i studion. Där blir det en kort genomgång innan signaturen hörs i högtalarna.
Det blir en utfrågning som inte följer den gängse mallen för intervjuer med partiledare. Men det blir bra radio med både humor och allvar.
Ämnena spänner mellan högt och lågt. Frågorna handlar bland annat om behovet av uppmärksamhet, ideologi, pragmatik och samarbetet inom regeringen. Hägglund får frågan vilken roll han har om man ser allianspartierna som en familj.
–Den kloke storebrodern, svarar han.
Frågorna om vampyrers förhållande till övriga människor vållar inga bekymmer. Däremot lockar dialogen i studion fram både leenden och skratt. När programmet är slut är alla nöjda.
I en valrörelse gäller det att synas och höras i så många sammanhang som möjligt. Alla ledarna för riksdagspartierna utom Göran Hägglund deltog i Prideveckans debatt. Han förklarar frånvaron med att den inte gick att pressa in i schemat.
–Jag finns i en enda utgåva. Det är många som beklagar detta, men jag kan bara vara på en plats i taget. Vi hade efter idogt sökande hittat en dag för mitt sommartal och jag var tvungen att förbereda det.
Förra valets stora vinnarfråga var det borgerliga löftet om att ersätta den statliga fastighetsskatten med en kommunal avgift. Men vilken fråga som kommer att avgöra årets val vill inte Göran Hägglund sia om. Samtidigt när han uppenbarligen en förhoppning om att fastighetsskatten återigen hamna på dagordningen.
–Våra rödgröna vänner har varit obetänksamma nog att damma av fastighetsskattefrågan så den tror jag kommer att styra en del människors val den här gången också.
Under många år har Kristdemokraterna krävt att det ska stiftas en civilkuragelag. Den har ännu inte blivit verklighet och löftet upprepas därför i årets valmanifest.
–Vi tycker att det är en väldigt bra idé att fästa uppmärksamheten på att du och jag har ett ansvar.
Göran Hägglund tycker att en sådan lag inte står i motsats till hans resonemang om att politiker och politiken mindre ska lägga sig i människors vardag.
–Vi behöver många poliser, men det kan inte lösa alla problem. Det måste också finnas ett utrymme för det medmänskliga agerandet. En sådan här lagstiftning skulle stryka under det.
Två regeringsalternativ står emot varandra i valet. Men om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen förändrar det förutsättningarna för regeringsbildningen.
Om alliansen inte får egen majoritet, men blir större än de rödgröna, ska/kan alliansen då fortsätta att regera?
–Ja.
dan.nilsson@svd.se simon.paulin@svd.se




