Arbetet med EU:s trafikdatalagringsdirektiv har pågått under både hösten och våren. Men trots att regeringspartierna redan i början av året var överens på flera kontroversiella punkter har lagförslaget dröjt.

Som SvD.se tidigare har skrivit har det fått EU-kommissionen att ilskna till och stämma Sverige för att inte ha implementerat direktivet i tid. Svaret från justitiedepartementet har varit att en lagrådsremiss ska läggas fram före sommaren.

Men så kommer inte att ske, uppger departementet nu. Lagrådsremissen blir ännu en gång försenad och kommer tidigast under eller efter sommaren.

Orsaken ska vara att regeringen inte är överens om vem som ska betala när tele- och internetoperatörer måste spara uppgifter om vem som ringt vem, när och till vem sms och e-post har skickats och när kunderna varit uppkopplade på internet.

– Frågan är om det är skattebetalarna eller operatörerna, och därmed abonnenterna, som ska betala. Utredningen kom fram till att operatörerna ska betala, men det råder delade meningar om det här mellan olika departement, säger Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander till SvD.se.

Enligt honom är det justitiedepartementet och näringsdepartementet som är oense. Det senare vill att staten står för kostnaderna medan justitiedepartementet anser att operatörerna ska betala – något som också den statliga utredningen föreslår. Det gör att politiker inom samma parti tycker olika, uppger Linander.

– Står man på näringssidan anser man att kostnaderna inte ska läggas ut på enskilda näringsidkare bara för att staten ställer nya krav. Det kan man tycka är principiellt riktigt, men vi på justitiesidan ser problem med det. Risken är att kostnaderna skenar om operatörerna inte själva behöver betala för de investeringar de gör, säger han.

SvD.se skrev i december förra året om kostnaderna för datalagringen. Enligt den statliga utredningen kostar lagen 200 miljoner kronor i investeringskostnader – en summa som branschorganisationen It- och telekomföretagen anser är alldeles för låg.

Deras egen uträkning hamnar istället på minst 760 miljoner kronor i engångsinvesteringar och därefter 133 miljoner kronor årligen. Samtidigt är det lågt räknat, och enligt branschen gör det faktum att regeringen vill gå längre än direktivet kräver att prislappen troligtvis hamnar på över en miljard kronor.

Regeringen vill bland annat att operatörerna ska lagra uppgifter om misslyckade samtal där ingen svarar och var en mobiltelefon fanns när ett samtal avslutades. Dessutom finns planer på att operatörerna måste kunna lämna ut uppgifterna inom en timme dygnet runt, året runt. Inget av detta finns med i direktivet.

Budskapet från operatörerna är därför tydligt: ”vi vill inte betala för en lag vi inte ens vill ha”.

– Justitiedepartementet verkar tro att branschen består av Telia, Tele2 och någon annan stor operatör. Men branschen består ju av 460-470 operatörer, varav de flesta är väldigt små. De har definitivt ingen jourtjänstgöring, och har knappast pengar att investera för att klara kraven, säger Nils Weidstam, näringspolitisk expert på It- och telekomföretagen.

På justitiedepartementet vill man i dag inte kommentera varför lagrådsremissen dröjer, utan uppger bara att det fortfarande finns frågetecken att räta ut.

Johan Pehrsson, rättspolitisk talesperson i Folkpartiet, vill inte heller han säga varför ett lagförslag dröjer, men medger att finansieringen är en omdiskuterad fråga.

Samtidigt tror Johan Linander att regeringen snart ska vara överens om hur lagen ska se ut.

– Det här löser sig inom kort, säger han.