Statsminister Fredrik Reinfeldts (M) väckarklocka ringer halv sex hemma i Sagerska. Han läser fyra morgontidningar och har telefonkonferens med de närmaste medarbetarna. Frukosten består av en kopp te, ett glas juice och två ostsmörgåsar. Det blir en halv timmes motion nere i källaren.

–Jag tränar mer än vad jag någonsin har gjort. Jag vet vad en valrörelse är. Det är ett maratonlopp och så, när man har passerat mållinjen så meddelar de att det kommer ett till, säger han.

I träningsupplägget ingår uppenbarligen att Fredrik Reinfeldt ska få fortsätta att regera efter den 19 september. För segraren väntar ett intensivt arbete med budget och regeringsförklaring.

Valrörelsen närmar sig slutspurten och ledande politiker har hektiska dagar. Tre timmar efter att Fredrik Reinfeldt klivit ur sängen stiger han på en kampanjbuss utanför riksdagskansliet på Mynttorget. Moderaternas två tyngsta valarbetare, Reinfeldt och finansminister Anders Borg, ska på endagsturné genom Östergötland och Sörmland.

Nedsjunken längst bak i bussen, resonerar statsministern om regeringens första år, då bland annat de nya sjukskrivningsreglerna rev upp proteststormar. Enligt Fredrik Reinfeldt hade regeringen inget val.

–Vi var tydliga i valet 2006 att den här situationen, där vi har 750000 som är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade i ett land där vi är nära nog friskast i världen och lever längst, är en orimlighet.

Medierapporteringen kring reformen är en viktig förklaring till den negativa bilden, hävdar han.

–Det som i medierna har återspeglats är enskilda människor som blivit ifrågasatta. Det går inte att ta ifrån dem deras upplevelse, men det har varit en väldig betoning av hot och risk.

Frågan är om det har påverkat de borgerligas chanser att bli historiska, det vill säga omvalda. Moderatledaren är inte övertygad om det. Snarare finns det, menar han, belägg för att regeringar med högt reformtempo har större chans att få sitta kvar.

–Det snarare förstärker deras förmåga att bli omvalda jämfört om man bara försöker bära regeringsmakten genom att stå still.

Aktuelltstudion november 2007. Framför tv-kamerorna försöker Jarl Alfredius i direktsändning få Fredrik Reinfeldt att förklara den massiva opinionsförlust som drabbat alliansen.

”Hur tolkar du att så många är missnöjda?” undrar Aktuellts nyhetsankare. ”Jag tror att en hel del tycker att det gick för fort och att det har varit en litet för brutal förändringsagenda”, är en del av svaret från Fredrik Reinfeldt.

Det är opinionsmässig kris i alliansen Socialdemokraterna är med 42,8 procent dubbelt så stora som Moderaterna. Men botten är inte nådd. Under våren 2008 är skillnaden mellan regeringen och de rödgröna hisnande nära 20 procentenheter. Två år senare är läget ett annat. I dagens SvD/Sifo leder alliansen med 50 procent, jämfört med oppositionens 43,3.

Så här efteråt hävdar Fredrik Reinfeldt att han aldrig förlorade tron på en vändning trots att statvetarprofessorn Sören Holmberg dömde ut regeringen som ”rökt”.

–Är det något jag har lärt mig så är det att valmanskåren är rörlig och påverkbar.

I bakhuvudet hade han hela tiden sitt eget partis historia: upp som en sol i mellanvalsperioder, ned som en pannkaka på valdagen.

–Talar du med en moderat, då talar du så att säga med svenska mästarna i att ha sett opinionssiffror sjunka från uppblåsta lägen till sämre valresultat. Av det har jag lärt mig en sak: oppositionspartier som ligger med höga opinionssiffror ska inte ta saker för givet, förklarar Fredrik Reinfeldt med en direkt passning till Socialdemokraterna.

Stämningen i ett parti med bra stöd i opinionen är på topp, berättar han av egen erfarenhet. ”Allt vi gör är rätt”, brukar vara den interna förklaringen.

–Man underskattar hur mycket av detta som skjuter ifrån åtminstone kortvarigt missnöje med regeringen. Men det är inte samma sak som att man när reformer kommer på plats stannar kvar i den känslan.

Bussturné augusti 2010. På sträckan mellan Nyköping och Norrköping, presenterar parhästarna Fredrik Reinfeldt och Anders Borg en moderat arbetsmarknadssatsning. Sedan blir det besök i Norrköping bland byggjobbare. Vid lunchtid i Linköping lyssnar en avslappnad Borg och en mer återhållen Reinfeldt till invandrade företagsledare i fikarummet på en kebabfabrik. Jobben är i fokus, samma ledmotiv som Fredrik Reinfeldt nynnat på under hela mandatperioden.

När alliansen en dryg vecka senare presenterar sina samlade vallöften heter det just Jobbmanifestet. På morgonen har det kommit SCB-siffror som visar att antalet sysselsatta ökat med 98000 jämfört med förra året. Men fortfarande har ingen ruckat på prognosen att den svenska arbetslösheten nästa år ser ut att bli 8 procent.

Hur ska du se till att det blir nya jobb?

–Ni frågar alltid vad som ska ge jobb. Men det är också viktigt att säga vad som nu sker: god efterfrågan i svensk ekonomi, högre tillväxttal i Sverige än i nästan något annat land. Det är en följd av hur vi tagit ansvar för Sverige, hur vi har fört politiken. Det är ett tydligt kvitto, lyder Fredrik Reinfeldts svar i vimlet bland tv-kameror och reportrar.

Men tidigare under presskonferensen har Moderatledaren pekat ut vad regeringen kan göra för att öka sysselsättningen. Det handlar om makroekonomisk och finansiell stabilitet. Utbildning och företagande som ska uppmuntras. Arbetslösa som ska matchas till rätt jobb. Och dessutom:

–Drivkrafterna för jobb måste vara tydliga i ett samhälle. Det måste märkas i den egna plånboken. Det måste finnas motivation för alla och envar att kunna jobba, förklarar han en femte skattesänkning för löntagarna.

Alliansen satsar nästan fyra miljarder kronor på bland annat mer coachning och praktikplatser. Det egna expertorganet Finanspolitiska rådet kritiserade i våras regeringen för att den inte lagt tillräckligt på arbetsmarknadsåtgärder. Fredrik Reinfeldt håller inte alls med om den analysen.

–Genom hela finanskrisen har vi byggt ut arbetsmarknadspolitiken. Vi kommer inte från ett nolläge. Vi kommer från ett högt läge.

Södermalmstorg augusti 2010. Fredrik Reinfeldt får en puss av hustrun Filippa när han kommer ned från scenen efter att ha hållit sitt sommartal i solskenet. Trots försäkran om att han inte tänker ”överge jobbfrågan” är det pensionärerna som kommer att dominera denna dag. Det enda skarpa skattelöftet för 2011 går till några som inte jobbar. Regeringen tänker sänka skatten med 7,5 miljarder kronor för dem som är 65 plus. Pensionsskatteracet för 1,7 miljoner väljare är igång.

Om man ska vara nogräknad så går Reinfeldts utspel på tvärs mot arbetslinjen. När jobbskatteavdraget sjösattes så infördes också en särregel för att uppmuntra pensionärer. Äldre som jobbar har fått en dubbelt så stor skattesänkning.

Är inte risken att ni nu motverkar det?

–Vi har ju ingen arbetslinje för 80–90-åringar i det svenska samhället.

Fredrik Reinfeldt understryker gärna att han ser som sin uppgift att angripa ”verkliga samhällsproblem”.

På vilket sätt är skillnaden mellan pensionärers och löntagares skatter ett av de stora samhällsproblemen i Sverige?

–Det är naturligtvis ett välfärdsdilemma att vi har grupper av ålderspensionärer som blivit klämda av finanskrisen till följd av nedskrivna pensioner.

Men när Fredrik Reinfeldt själv får välja det vallöfte han är mest nöjd med, blir det ett annat, som än så länge bara är en ”reformambition”.

–För Moderaterna är det att vi får på plats inkomstskattelättnader till 4,4 miljoner löntagare, att vi fortsätter vår strävan att det ska löna sig att arbeta, förklarar han.

Förre moderatledaren Bo Lundgren drömde om att sänka skatter. 2002 gick han till val på att minska skatteuttaget med 130 miljarder kronor. För det blev han hårt ansatt av statsminister Göran Persson och efter en brakförlust i valet försvann han ut ur politiken.

Men Fredrik Reinfeldt har varit en värdig arvtagare. Under de senaste fyra åren har han sänkt skatterna med hundra miljarder kronor.

När Moderatledaren tillträdde som statsminister var hans mål att sänka det svenska skattetrycket, eller skattekvoten som det mer neutralt heter, till EU:s genomsnitt.

Den privata drömmen, som Reinfeldt skämtsamt talat om, var att skattetrycket på hans 45-årsdag skulle ligga på just 45 procent av BNP. Födelsedagen inträffade den 4 augusti.

Han har lyckats med råge. Den officiella siffran är 46,2 men eftersom Sverige till skillnad från andra länder även beskattar socialförsäkringar bör man, enligt Fredrik Reinfeldt, räkna bort cirka tre och en halv procent och då landar man på 42,7.

–Jag betraktar det nu som att Sverige är mer av ett normalskatteland när det gäller de flesta typer av skatter. Många av de skatter som moderater tyckte var fel och reagerade på när jag kom in i politiken, märk väl då hade vi ett skattetryck på 58 procent, de är nu sänkta eller borta.

Moderatledaren tänker inte sätta upp något nytt mål om en ännu lägre skattekvot. I valrörelsen markerar han tydligt att välfärdssatsningar ska gå före ytterligare skattesänkningar. Det innebär inte att ett framtida skattetryck inte kan sjunka, för Fredrik Reinfeldt anser som sagt att för jobbens skull kan det behövas fler inkomstskattesänkningar.

Men Alliansen pekar ut fyra viktiga samhällsområden som ska prioriteras om de vinner valet: kunskapen i skolan, kvaliteten i välfärden och tryggheten i samhället. Men främst av alla kommer jobben.

–Vi måste fortsätta ansträngningarna för att nå full sysselsättning. Människor ska kunna få jobb efter egen arbetsförmåga, menar Fredrik Reinfeldt.

Stora torget i Nyköping augusti 2010. När Fredrik Reinfeldt kliver av bussen bland blomsterhandlarna är det mer som statsminister än som Moderatledare han möter Nyköpingsborna.

–De flesta som ser mig komma ser det som att det är statsministern som anländer. Jag får svara på frågor i den egenskapen.

Fredrik Reinfeldt har lanserat Moderaterna som ett samhällsbärande parti, sådant förpliktigar i Sverige. Det innebär ansvarstagande för ekonomin, att välfärden ska värnas och ”förmågan att se hela Sverige, att hålla ihop Sverige”, som statsministern själv formulerar det. Då finns det en poäng att i orostider hålla igen på reformlöften, det är nästan tillåtet att vara lite färglös.

–Om vi upplevs vara en stabil, trovärdig garant för ordning och reda i de offentliga finanserna och en jobbskapande politik, då hoppas jag aldrig det kommer att tråka ut någon. Det är en bra grund för ett mycket långsiktigt regeringsinnehav, säger Moderatledaren.

Tv:s morgonsoffa september 2009. Fredrik Reinfeldt går till attack mot programledaren. ”Ni kan aldrig sluta att ställa frågan, ni frågar om och om igen så att det låter som om man inte hör vad jag säger.” Programledaren försöker inflika något, men statsministern avbryter: ”Nej det är så här att Socialdemokraterna ringer runt till alla landets redaktioner och säger: ställ frågan en gång till. Men svaret är glasklart. Vi fyra ska samarbeta med varandra. Vi ska inte samarbeta med någon annan”. Bredvid sitter centerledaren Maud Olofsson och ser lätt generad ut.

Fredrik Reinfeldt var länge ovillig att analysera vad som händer vid ett oklart parlamentariskt läge. Han ville inte ge SD oförtjänt uppmärksamhet.

Men i flera mätningar ser partiet ut att kunna bli just vågmästare. Beskedet från Fredrik Reinfeldt är att han, om alliansen blir större än de rödgröna, i så fall kan tänka sig att regera vidare i minoritet.

Men han varnar väljarna:

–Man kan inte rösta på Sverigedemokraterna eller något annat parti utanför de två regeringsalternativen utan att inse att det man då röstar för innebär minskad stabilitet, minskad förmåga att styra Sverige framför allt om vi får nya kriser och det kommer vi att få.

Själv kom Fredrik Reinfeldt in i riksdagen 1991, samtidigt med populistiska Ny demokrati. Den erfarenheten förskräcker.

–Det spelar ingen roll vad de här partierna egentligen tror på, efter en mycket kort tid består livet av hur de ska se till att sabba så mycket som möjligt av beslutsfattandet så att de blir massmedialt intressanta.

I kölvattnet av Ny demokrati förändrade riksdagen beslutsreglerna kring budgeten. Numera måste oppositionspartierna komma överens om ett heltäckande alternativ för att kunna rösta nej till en minoritetsregerings budget. Men riksdagen fattar också en lång rad beslut som inte rör statsfinanserna, som lagändringar och nya regelverk. Statsvetare har varnat för att det kan bli kaos. Men Moderatledaren har ingen tanke på att som statsminister i en minoritetsregering söka stöd i förväg hos SD.

–Det kommer inte att vara vår utgångspunkt. Det kommer du aldrig att få mig att säga.

Istället räknar han kallt med att bli nedröstad med jämna mellanrum.

–Ja absolut. Det är det som sker.

08-13 51 12, lena.hennel@svd.se