Göran Hägglund talar på Elmia i Jönköping. Det är hemmaplan för en KD-ledare. Inför partiets kommun- och landstingspolitiker målar Hägglund upp bilden av ett nytt parti, som har slutat vara snälla, och inte backar undan för strid.
Han förklarar efteråt att undersökningar visat att väljare ofta förknippar partiet med ”medmänsklighet” och ”hederlighet”, men mera sällan med ”handlingskraft”.
Det är ett imageproblem som striden om ”verklighetens folk” ska råda bot på. Den uppstod efter att Hägglunds i somras angripit politiker och kulturradikaler som inte vill låta vanligt folk leva sina liv i fred.
”Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet” förklarade Hägglund i en debattartikel.
Debatten gick få politiker och kulturradikaler förbi, men verkar inte ha haft någon större dragningskraft på dem den enligt Hägglund handlar om: ”den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv”.
I alla fall har någon tillströmning av Svenssons hittills inte bidragit till att förbättra KD:s svaga opinionssiffror.
Sydsvenskans Per T Ohlsson har påpekat att begreppet ”verklighetens folk” har sina rötter hos den amerikanske presidenten Richard Nixon. 1969 försökt han hämta stöd för Vietnamkriget hos den stora tysta majoriteten: ”And so tonight – to you, the great silent majority of my fellow Americans – I ask for your support”.
I amerikansk politisk debatt är det ett klassiskt grepp att republikaner talar om en liberal elit som behärskar medier, universitet och de politiska motståndarna. Med värderingar som står i skarp kontrast mot folkets.
Någon riktigt motsvarande politisk konflikt har inte funnits i Sverige. Göran Hägglund är heller ingen Richard Nixon, och frågan är om Kristdemokraterna kan växla in debatten om ”verklighetens folk” till ökat stöd i höstens val?
I så fall måste partiet förnya också sin politik, inte bara debattekniken.
I Jönköping presenterades mannen som ska leda förnyelsearbetet: riksdagsgruppens ordförande Stefan Attefall har fått Hägglunds uppdrag att ta fram nya förslag till sommarens riksting.
Partiets högerflygel, som vill ha radikala förändringar i konservativ riktning, riskerar att bli besvikna. Den som vill se en radikal förändring av KD:s politik skulle nog inte anlita firman Hägglund & Attefall. Båda har varit med om att utforma partiets politik under decennier.
Men KD-ledaren behöver ju inte i dag bestämma sig för om han ska trycka på knappen. Opinionsläget framåt sommaren kommer att avgöra om partiet gör något radikalt, som kan locka Svenssons att bli kristdemokrater.




