Sexualbrottslagstiftningen hamnar i hetluften varje gång ett större sexbrottsmål genomförs. För drygt ett år sedan initierade miljöpartiet en bred debatt om bristerna och luckorna i lagen.

Idag presenterar vi ett förslag till skärpt våldtäktslag för att stärka den sexuella integriteten. Förslaget är framtaget av professor emerita i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud, i samråd med en lång rad experter som har varit knutna till utredningens arbete.

Sexualbrottslagstiftningens text måste ändras till att rätt och slätt utgå från frivillighet. Ofrivilligt sex ska betecknas som sexuellt utnyttjande. Som lagen är skriven idag utgår man från våld, hot eller hjälplöst tillstånd, något som gör att de flesta fall inte ens prövas. Det är för att täppa till denna lucka i lagen som utredningen har arbetat fram ett konkret förslag till ny lagtext.

Den 1 oktober 2007 skrev justitieminister Beatrice Ask på SvD Brännpunkt att en utredning skulle tillsättas för att se över sexualbrottslagen, där även samtyckesfrågan skulle ingå. Utredningen tillsattes den 17 juli i år men kommer inte att vara färdig med sitt förslag förrän i november 2010. Vi varken kan eller behöver vänta så länge.

Det förslag som miljöpartiet idag presenterar är en helt färdig utredning som i praktiken kan ersätta den av regeringen först nu tillsatta.

Antalet polisanmälda våldtäkter fortsätter att öka markant. Trots att anmälningarna har tiodubblats sedan 1965 ligger antalet dömda personer kvar på mellan 100 och 200 per år. Endast 10–12 procent av anmälningarna leder till åtal; nio av tio sållas bort redan på det tidiga stadiet. Utredningen visar att lagändringarna från 2005 inte har haft någon preventiv effekt.

De har inte heller lett till fler fällande domar. Att fall där förövaren utnyttjar att offret redan är i hjälplöst tillstånd – redlös av alkohol och droger – ”uppgraderades” till våldtäkt har inte lett till att flera sådana fall har blivit lagförda. Tvärtom har fällandefrekvensen bland våldtäktsanmälningar blivit lägre. Detta trots att den största delen anmälningar inte handlar om överfallsvåldtäkter med okänd förövare utan våldtäkter där gärningsmannen är känd för kvinnan.

För att öka kunskapen om situationen för kvinnor som är utsatta för våldtäkt har experter intervjuats. De reaktioner som kvinnan upp­visar när hon inser att en man avser att utnyttja henne sexuellt beskrivs som ”frozen-fright pattern” – att gå ur sin kropp, bli helt passiv, frysa fast i rädsla och uppgivenhet. Våld och hot i nuvarande lags mening täcker inte in de verkliga reaktionerna hos en kvinna som är utsatt för vanmakt genom sexuellt utnyttjande.

Graden av fysiskt våld varierar kraftigt men är i dagens lagstiftning avgörande för bedömningen. Vad vi i detta läge måste pröva är att genom lagstiftning påverka attityder och skapa normer. Diskussionerna om hur kvinnor bör begränsa sina fria val att gå ut på kvällen, dricka och klä sig sexuellt utmanande tillhör en förfluten tid.

Det är hög tid att lägga ansvaret där det bör ligga: på förövarna, inte på deras offer.


Förslaget till ny lagtext lyder:
Den som företar en sexuell handling mot eller utverkar en sådan handling mot en person som inte frivilligt deltar däri döms för sexuellt utnyttjande till fängelse ­ i högst fyra år. Om våld eller hot förekommer under det sexuella övergreppet bedöms det enligt vanliga straffbestämmelser om våld eller hot. Detsamma gäller de skador som offret kan få av själva övergreppet.

Brottet mot den sexuella integriteten blir med utredningens förslag synligt – och straffbart – separat från eventuellt våld eller hot.

Sexuella utnyttjanden kan ske utan att vare sig våld eller hot används. Det är inte heller alltid så att offret är vare sig redlöst berusad eller på annat sätt i lagens mening ”i hjälplöst tillstånd”. Detta måste också återspeglas i en moderniserad lagstiftning. Redan under höstens motionstid kommer jag att lägga fram professor Leijonhufvuds förslag till riksdagen. Jag uppmanar också Beatrice Ask att ta utredningen som sitt förslag istället för att låta det gå flera år innan de brister som finns i dagens lagstiftning kan åtgärdas.

Prestige får inte gå före en snabb lösning. De unga kvinnor som är närmast berörda är värda ett bättre lagskydd.