– Föreställ er att en tysk turist grips efter ett krogbråk i Italien. Han talar inte språket. Därför kan han inte förstå varför han är anhållen och vilka anklagelserna emot honom är, sade kommissionär Viviane Reding i Bryssel.

Hon föreslog i veckan att man tar fram en europeisk standardvariant på den ramsa som poliser i USA läser för gripna: ”You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to speak to an attorney…”

– Vi har alla sett poliser läsa upp gripnas rättigheter i tv-serier. Det blir bra tv, men det fyller också ett viktigt syfte: det ger personer en chans att veta om och hävda sina rättigheter. Det ger dem vetskapen om att rättvisa kommer att skipas, var de än befinner sig i Europa, sade luxemburgiskan.

På grund av språkskillnaderna i EU så vill Reding vill att alla poliser bär med sig ett EU-standardiserat ”rättighetsbrev” på flera språk och författat i lättbegriplig vokabulär.

Poliserna blir skyldiga att läsa upp brevet (eller kanske bara räcka över pappret om uttalet är för knivigt) antingen på platsen för gripandet eller i häktet, även om den misstänkte inte ber om det själv.

Dagens EU utgör ett brokigt lapptäcke av olika, ibland krockande juridiska system, polisprocedurer och traditioner som kanske är inarbetade på hemmaplan, men som för en utlänning är obegripliga.

Av EU:s 27 medlemsländer är det bara 12 som skriftligen informerar om vilka rättigheter en förmodad brottsling har vid gripandet, och i många fall är texten byråkratisk och tekniskt svår. Man hoppas också kunna spara tid och pengar med de nya, gemensamma procedurerna.

EU-länderna har förbundit sig att arbeta tillsammans och garantera minimirättigheter i rättsliga frågor och rättsprocesser, och EU-kommissionen vill därför synka polisförfaranden.

I ett aktuellt fall utfärdade brittiska domstolar en europeisk arresteringsorder till Portugal för att ta hem en brittisk medborgare och ställa honom inför rätta. Utlämnandet, som gällde ett brott som kunde ge två års fängelse, tog mer än 14 månader och sex domstolsbeslut innan den kunde utföras.

Om alla parter – domstolarna, den gripne och polisen i både Storbritannien och Portugal – redan i början av fallet hade gjort klart vilka anklagelserna var, så kunde man ha undvikit onödiga överklaganden och rättsliga hårklyverier mellan länderna.