SvD kan i dag berätta om hur det gick till när regeringen avvärjde en växande förtroendekris. Sveriges militära insats med EU i Tchad blev ju ett allt större politiskt problem. Olika ministrar gav i nästan tre veckor olika svar på om insatsen skulle förlängas eller inte. I tisdags öppnade statsminister Fredrik Reinfeldt för en förlängning och i onsdags tvärvände Sten Tolgfors och förklarade i riksdagens talarstol att soldaterna skulle vara i gång tre månader längre.

Men den som levererade lösningen var ett helt annat statsråd: utrikesminister Carl Bildt. Den bilden ger samstämmiga källor inom regeringskansliet och allianspartierna. SvD har talat med ett stort antal involverade personer som inte vill framträda med namn. Ämnet är känsligt. En moderat talar om ett ”dåligt regeringshandlag”, en annan om att Tchadinsatsen utvecklades till ”ett irriterande politiskt skavsår”.

Startdatum för regeringens svårigheter kan sättas till den 14 februari. Då sammanträdde riksdagens sammansatta utrikes- och försvarsutskott. De informerades av general Christer Lidström från högkvarterets insatsstab. Riksdagsmännen hade i höstas beslutat om en insats för 379 miljoner kronor i högst ett halvt år. Nu fick de till sin häpnad höra att hela Tchad-styrkan skulle vara fullt operativ i endast 4-6 veckor, runt maj månad.

Nyheten nådde blixtsnabbt medierna, bland annat SvD.
- Min uppfattning är att om vi åker ned på denna långa resa är det naturligt att vi ska göra nytta en längre tid, sade centerns ledamot i försvarsutskottet Staffan Danielsson. Samma sak krävde senare också allianskollegerna Else-Marie Lindgren (kd) och Allan Widman (fp).

Redan denna kväll hade försvarsminister Sten Tolgfors sin försvarslinje klar. Det hade aldrig varit aktuellt att binda sig och budgetera för mer än ett halvår. Dessutom gör regnperioden i juni-oktober det svårt att flytta tyngre förband.

I själva verket hade Sten Tolgfors varit emot insatsen från början. Hans företrädare Mikael Odenberg hade velat skicka EU:s nordiska stridsgrupp till Tchad, medan andra EU-länder och Carl Bildt då var negativa. I september hade Bildt själv besökt Tchad och sett flyktingarnas lidanden. Bildt tog upp en svensk EU-insats i regeringskretsen där den nye försvarsministern satte sig på tvären.

Det var inte bara en personlig åsiktsskillnad, det finns en osynlig spricka mellan deras två departement rakt över Gustaf Adolfs torg. UD vill ha svenska flaggor i så många kriser som möjligt i världen. Försvarsdepartementet vill ha så få, långvariga och större insatser som möjligt.

Tolgfors, som dessutom fått sitt jobb av statsminister Reinfeldt för att driva igenom finansminister Anders Borgs sparbeting, spjärnade emot. Att åka till Tchad minskade möjligheterna för Sveriges långsiktiga truppbidrag i Kosovo och Afghanistan. Om dessutom EU:s stridsgrupp skulle rycka ut 2008 ut skulle Tolgfors tvingas be om mer pengar av finansministern.

- Minsta gemensamma nämnare blev ett regeringsbeslut om en insats i Tchad till minsta möjliga kostnad under minsta möjliga tid, summerar en allianspolitiker.

Men verkligheten ställde till det. EU-insatsen försenades när andra EU-länder tvekade. Sedan de första svenska specialtrupperna anlänt den 8 januari, utbröt strider där rebeller trängde in i huvudstaden Ndjamena. Flyktingarnas helvete blev om möjligt värre.

Sverige, som hade varit duktigt i EU, bland de första att anmäla sig, höll nu fast vid sin tidtabell. Men optiken blev den motsatta: svenskarna åker hem när de andra EU-förbanden kommer fram för att stanna i ett år. Signalerna från Bryssel blev allt tydligare, först diplomatiskt, sedan offentligt. EU-ländernas högste befälhavare för EUFOR-styrkan, generallöjtnant Patrick Nash vädjade på en presskonferens i januari om en längre svensk insats.

General Nash vädjade slutligen personligen till försvarsminister Sten Tolgfors, brevet diarefördes den 14 februari. Utrikesminister Carl Bildt hade dagen före i riksdagen sagt att insatsen är ”den mest komplicerade och krävande” EU gått in i. Den som skrivit under regeringens proposition om styrkan var just Carl Bildt och i SvD den 18 februari öppnade han för ”fortsättningen i Tchad”. Men försvarsministern, som ännu inte repat sig från försvarets budgetkris som exploderade i hans ansikte i januari, ville inte öppna en rännil med pengar till Tchad.

- Det är min budget och i den finns det inte ytterligare resurser.

Tolgfors grävde sin skyttegrav allt djupare, begärde inte mer pengar i regeringen eller diskuterade en lösning med de övriga allianspartiernas försvarspolitiker. Deras frustration och kritik ökade och partiledarna började ta intryck.

Två saker fick regeringen att i tisdags gå med på en förlängning, enligt Sten Tolgfors. Det ena var ett mer preciserat brev som dagen innan anlänt från general Nash där han önskade en förlängning till augusti. Det andra var nya kostnadsberäkningar från svenska högkvarteret.

Men vad som hittills inte kommit fram var att generalens brev inte alls var ställt till Sten Tolgfors. Denna gång var adressaten en annan: Mr Carl Bildt (se faksimil).

- Det hade gått upp för generalen Nash vem som är föredragande för de här frågorna i regeringen, säger en av SvD:s källor.

I själva verket var det UD som tipsat general Nash om att han borde skriva till Bildt om han ville nå resultat.

Dessutom hade EU-generalens precisering om en svensk insats augusti månad ut varit i säck innan den kom i påse. Det var ett av de fem alternativ som det svenska högkvarteret hemligstämplat och lämnat till Tolgfors. Nu återkom det i brevet från Nash. Det är hemligt, men nyckelmeningen enligt SvD:s källor lyder: ”Det skulle vara mycket uppskattat om ni i positiv anda kunde förlänga till slutet av detta år, eller åtminstone till slutet av augusti 2008.”

Denna gång hamnade brevet i rätt brevlåda. Bildt såg till att ärendet kunde tas upp av regeringen som redan nästa dag hade enats om en ny linje: förlängning i Tchad - men endast till och med augusti.