Som SvD.se rapporterar får Björklunds utspel kritik på en rad ledarsidor idag.
”Hur mycket förtroende har Folkpartiet egentligen för rektorernas kompetens och lokalt beslutsfattande?” skriver Svenska Dagbladets ledarsida. Dagens Nyheters ledarsida anser att ministern har rätt i att heltäckande slöja kan vara ett hinder i undervisningen, men att ”utspelet framstår som röstfiske i grumliga vatten”.
Det är en kritik som Jan Björklund tillbakavisar:
– Det märkliga är att de flesta ledarsidor håller med mig i sak men lyfter upp pekfinger och säger ”det här får man inte prata om i Sverige”, säger han till SvD.se på en pressträff med regeringen på torsdagen.
– Jag tror att extremismen göds om vi som har ansvar i samhället sticker huvudet i sanden i den här typen av frågor.
Björklund utvecklade också sina skäl till onsdagens uppmärksammade utspel.
När Skolverket år 2003 fick en förfrågan från Burgårdens gymnasium i Göteborg hur skolan skulle förhålla sig till att två elever bar burka, slöja som täcker ansiktet, svarade Skolverket att det fanns fler skäl till att inte tillåta det.
Rekommendationen som gällt sedan dess blev att rektorer har rätt att förbjuda heltäckande slöja av bland annat pedagogiska skäl och för att Skolverkets expertis inte kunde slå fast att niqaben är en religiös sed eftersom den är så ovanlig.
Folkpartiledaren Jan Björklund säger att han var nöjd med Skolverkets linje då och att det inte förrän nu funnits skäl för att lagstifta.
– Det som krånglar till det är att det nu pågår en ny prövning som Diskrimineringsombudsmannen håller på med. Och den har nu tagit ungefär ett och ett halvt år och avgörandet skjuts upp ytterligare. Vi kan ju inte ha lagar som lärare och rektorer förväntas tolka som inte ens en statlig myndighet kan tolka på ett och ett halvt år, säger Jan Björklund.
Att det fall som DO tittar på nu enbart handlar om en person spelar ingen roll, menar Björklund.
– Antalet personer som bär heltäckande slöja är mycket, mycket begränsat så det är sällan som problemet uppkommer. Men där de uppkommer blir det ett stort problem lokalt och lagstiftningen måste ju ta ställning till problem oavsett om de förekommer ofta eller sällan.
