Utrikespolitikern Birgitta Ohlsson, en av folkpartiets största profiler, lade ned sin röst. När hon insåg att det inte skulle gå att fälla förslaget kämpade hon i stället för att ”göra det mindre dåligt”.
Det som slutgiltigt fick henne att avstå från att ta ställning var en farhåga att det politiska priset skulle bli för högt. ”Det hade kunnat vändas emot mig.” Och med en försvagad position inom folkpartiet och alliansen skulle hon fått det svårare att driva sina hjärtefrågor, som homosexuellas rätt att gifta sig och bistånd.
Hade hon varit personvald är chansen större att hon hade röstat nej, ”trycket på mig hade varit hårdare”.
