Ingrid Burman har suttit många år i riksdagen för Vänsterpartiet, men är sedan ett år ordförande för det partipolitiskt obundna Handikappförbundens samarbetsorgan.

Hon är mycket kritisk mot framför allt arbetsgivarna och politikerna – och beskriver utvecklingen på arbetsmarknaden som ett svek, inte bara av den nuvarande regeringen utan även av den tidigare socialdemokratiska.

–Det är extra besvärande eftersom politikerna ger så många stolta och högtidliga löften om allt man tänker göra för dem med funktionsnedsättningar. Det står i grundlagen, och det finns en FN-konvention som Sverige skrivit på om mänskliga rättigheter för den här gruppen, säger Ingrid Burman.

–Välviljan är stor, det finns ingen politisk motsättning. Det finns bara en förödande tystnad, samtidigt som det går bakåt för den dryga halv miljon människor som det handlar om.

Enligt statistik från SCB har sysselsättningsgraden sjunkit från drygt 56 procent 1998 till 50 procent 2008 för den grupp funktionsnedsatta som har en nedsatt arbetsförmåga.

Att bara hälften i den här gruppen arbetar är en historiskt låg nivå. Nedgången är också anmärkningsvärd eftersom sysselsättningen i den övriga befolkningen har ökat under samma period, från 74 procent 1998 till 77 procent tio år senare.

I mitten av juni förklarade regeringen att man tänker tillsätta en utredning och att målet är att minska utanförskapet. Ingrid Burman är inte imponerad:

–Det var en riktigt tunn soppa. En utredning utan konkreta förslag duger inte, säger hon.

Att försämringen för personer med funktionsnedsättning inte är mer uppmärksammad kan bero på att många i den här gruppen inte är registrerade som arbetslösa, utan har sjukbidrag eller är förtidspensionerade, tror Ingrid Burman.

–Naturligtvis ska inte 100 procent av dem vara ute på arbetsmarknaden men åtminstone 7 av 10, inte 5 av 10. Resten ska vila i stabila trygghetssystem.

För att bryta utanförskapet behövs också en arbetsmarknad som kan ta emot dessa personer samt att arbetsgivarna anpassar sina arbetsvillkor.

–Helst bör alla arbetsplatser vara tillgängliga från början. Det kostar pengar och allt kan man inte begära att arbetsgivaren ska stå för, det behövs också statliga pengar, säger Ingrid Burman.

Hon vill inte särskilt ge sig på Arbetsförmedlingen – som får hård kritik av några personer med funktionsnedsättning som SvD talat med (se artikel här intill).

Henrietta Stein, chef på Arbetsförmedlingen, blir ledsen över kritiken av myndighetens bemötande av funktionsnedsatta.

–Det här är ett av våra mest prioriterade områden, men det stämmer att det finns många regler för just den här gruppen där vi exempelvis ofta måste konsultera läkare, säger Henrietta Stein.

Att sysselsättningen i gruppen har sjunkit kan enligt Henrietta Stein hänga ihop med att subventionerna inte längre kompenserar fullt ut för exempelvis en lönebidragsanställning. Dessutom har kraven generellt ökat på arbetsmarknaden.

–Arbetsgivarna vill ha högpresterande och välutbildade medarbetare i nästan alla branscher. Samtidigt har både tekniska och kognitiva hjälpmedel blivit bättre och därför borde fler arbetsgivare kunna se möjligheterna och inte bara hindren.