Foto: Scanpix, Grafik: Kalle Källström
Högst upp på dagordningen står en rödgrön majoritetsregering, i‑andra hand ett samarbete med Centerpartiet eller Folkpartiet.
Men i ett oklart parlamentariskt läge där SD blir tungan på vågen och alliansen är största block bör Miljöpartiet verka för att det skapas en stabil politisk majoritet i Sveriges riksdag, även om priset är ett samarbete med alliansen. Det är beskedet från MP:s partitoppar runt om i Sverige.
– Jag personligen och många med mig kommer inte att acceptera någon form av inflytande från Sverigedemokraterna. Definitivt inte. Det är prio ett för många av oss ska du veta, säger Ann-Catrin Lofvars, Dalarna.
SvD har talat med Miljöpartiets samtliga ordförande i partiets 26‑regioner (inklusive Göteborg och Stockholm). 18 öppnar för ett MP-samarbete med alliansen på regeringsnivå. Merparten av dem kan eller vill inte precisera hur ett sådant samarbete skulle se ut.
– Men vi ska vara öppna för diskussioner med M och alliansen, förklarar Cecilia Obermüller, ordförande i Stockholms stad.
Sex av regionordförandena argumenterar dock redan idag för att det bör bildas en regering med M, C, FP, KD och MP om det inte går att skapa en majoritetsregering på annat sätt.
– Självklart. Ska man vara med, så ska man vara med hela vägen. Det är av principiell betydelse, säger Ann-Catrin Lofvars.
Bror-Tommy Sturk, Östergötland, delar den uppfattningen.
– En majoritetsregering är det enda slagkraftiga. Det gäller ju att kunna regera landet utan att Sverigedemokraterna har någon form av inflytande.
Maria Gardfjell, ordförande i‑Uppsala, instämmer.
–Det handlar om att ha en stabil regering och att kunna ta ansvar för landet, säger hon.
En annan som förespråkar koalitionsregering med de borgerliga är Jan Berge, Halland. Han menar att det vore mycket olyckligt att ha SD ”fladdrande” vid sidan av en minoritetsregering.
– Eftersom ingen vill samarbeta med SD så ställer det till det även för oppositionen. Så fort den lägger ett förslag så kan man med hjälp av Sverigedemokraterna fälla regeringen.
Jan-Erik Engman, Västerbotten, säger sig ha diskuterat regeringsfrågan med partikamrater.
– Jag är ärlig nog att tillstå att det där har vi funderat över i förtid. Får vi inte majoritet för vår konstellation då har ju fundamentet för det rödgröna samarbetet fallit. Då måste vi se över situationen och vi har aldrig sagt att vi inte kan samarbete med en borgerlig regering, säger han.
Miljöpartiets båda språkrör har tidigare uteslutit ett samarbete med Moderaterna. Men ingen av de miljöpartister som SvD talat med exkluderar statsminister Fredrik Reinfeldts parti.
Däremot understryks det att samarbetsviljan har ett pris. MP kan aldrig vara enbart ett stödparti, utan det handlar om hur en gemensam politik kan se ut.
– Vad ska stå i regeringsdeklarationen? Vad ska vara det gemensamma samarbetet? Det är det som avgör om vi kan samarbeta eller inte, säger Jan-Erik Engman.
Och flera påpekar att alliansen och MP idag står så långt ifrån varandra, att förutsättningarna för att enas kring en gemensam politik är små.
Fyra av MP-ordförandena säger nej till ett samarbete med alliansen. Miljöpartiet och de borgerliga står alldeles för långt ifrån varandra rent politiskt.
– Vi har särskilt kärnkraftfrågan, där regeringen har öppnat upp för tio nya reaktorer, säger Göran Larsson, Skaraborg.
Alliansen i minoritet - den svåra vägen
Måndag den 20 september. Valet är färdigräknat. SD har blivit vågmästare i riksdagen. Men alliansen är fortfarande ett större block än de rödgröna. Redan före valet har Fredrik Reinfeldt (M) gett besked om att alliansen då sitter kvar som minoritetsregering. För att tvinga bort honom krävs att de rödgröna och SD röstar emot honom i en misstroendeomröstning. Eftersom Mona Sahlin kraftfullt har poängterat vikten av en majoritetsregering är en omröstning inte orealistisk, enligt vad SvD erfar. Då hänger det på SD om regeringen kan sitta kvar.
Men även om Reinfeldt klarar sig igenom ett misstroendevotum blir det besvärligt att regera i minoritet. Budgeten blir det dock inga problem med, eftersom de rödgröna och SD måste komma överens om en gemensam budget för att fälla alliansens förslag. Andra frågor, som tunga lagförslag, kan dock röstas ned.
Reinfeldt har själv varnat för att situationen kan bli kaotisk. Regeringen Bildt tvingades 1991-1994 till underhandskontakter med Ny demokrati. Kan alliansen undvika att hamna i samma sits?
M-ledd koalition – den oheliga alliansen
”Halvhjärtade inviter med armbågen”, konstaterade MP:s språkrör Peter Eriksson när de borgerliga för ett år sedan förklarade att de ville samarbeta med MP om SD blir vågmästare. Han menade att det bara handlade om att kamouflera att de borgerliga tänker regera vidare i minoritet. Några ministerposter var det aldrig tal om, utan bara ett samarbete.
Så sent som i augusti förklarade Maria Wetterstrand för SvD att MP inte kan tänka sig att vara "stödparti åt Moderaterna" och numera hör man aldrig Fredrik Reinfeldt tala om ett MP-samarbete. Förklaringen, säger man internt, är att miljöpartisterna förefaller kallsinniga. Men SvD:s enkät visar att ledande miljöpartister är beredda att bryta blockpolitiken.
Och för regeringen finns det två saker som ändå talar för att det kan bli aktuellt med ett samarbete:
1. Att det blir ett värre kaos i riksdagen med SD som vågmästare än vad regeringen räknat med.
2. Att man då på allvar lyckas punktera det rödgröna samarbetet.
S-ledd koalition – blockpolitikens död
Måndag den 20 september. Valet är färdigräknat. SD har blivit vågmästare i riksdagen. Men det rödgröna blocket har blivit större än alliansen. "Aldrig någonsin", har Mona Sahlin deklarerat, tänker hon "göra upp, göra oss beroende av eller samarbeta" med SD. När hon väl får frågan från riksdagens talman att försöka bilda en regering så erbjuder hon istället Folkpartiet och Centerpartiet ministerposter i en S-ledd regering.
"Aldrig i världen att jag sätter mig i regering med en kommunist", svarar då Maud Olofsson (C) precis som hon gjorde i SVT:s partiledarutfrågning i tisdags. Då tvingas Mona Sahlin offra Vänsterpartiet. Bonusen är att hon lyckas spräcka blockpolitiken, något som ökar Socialdemokraternas chans att även i framtiden dominera svensk politik. Det priset är sannolikt Maud Olofsson (C) och Jan Björklund (FP) inte beredda att betala och Mona Sahlin är åter på ruta ett.
De rödgröna i minoritet – mot nyval?
Socialdemokraternas analys lyder: att sitta i en minoritetsregering med SD som vågmästare innebär att det krävs "passivt stöd varje dag, varje timme, varje proposition, varje utskottsbehandling i fyra års tid". Orden kommer från en person i Sahlins innersta krets. Därför är det uteslutet med en rödgrön minoritetsregering, enligt Mona Sahlin.
I en situation där de rödgröna är det största blocken kommer hon därför att söka stöd för en blocköverskridande regering med C och FP (se ovan). Om en sådan lösning faller kommer Mona Sahlin, med stor sannolikhet, att förklara för talmannen att hon inte lyckats få ihop till en regering. Frågan går i så fall till Fredrik Reinfeldt – som då har flera val:
1. Försöka få med sig Miljöpartiet i ett samarbete/en koalitionsregering.
2. Försäkra sig hos SD att de tänker rösta för alliansens budget och därefter hoppas på SD:s stöd i flertalet av riksdagsärenden.
3. Ge upp. Talmannen får då försöka hitta en ny regeringsbildare, det tredje största partiet. Sista utvägen är nyval, något som inte har hänt i modern tid.
