Det är hög tid för statsministern att ägna sig åt inrikespolitik lät Fredrik Reinfeldt förstå när han i fredags, efter höstens sista toppmöte, summerade sin tid som EU:s ledare. ”Jag är helt inriktad på att återkomma till Sverige. Jag tror att opinionssiffror visar att det behövs. Och vi måste nu ta rejäla tag för att vinna valet 2010”, sade statsministern i fredags kväll i Aktuellt efter att ha lett höstens sista EU-toppmöte.
Fredrik Reinfeldt kommer att behöva kavla upp ärmarna.
I fredags visade SCB:s stora mätning att de rödgröna leder och att Moderaterna tappar. I dagens väljarbarometer från Sifo ser den trenden ut att accelerera. Moderaterna fortsätter att förlora stöd och gapet mellan blocken är ännu större i Sifo, vars siffror är färskare än SCB:s.
Dags för alliansen att tänka över situationen.
Men läget är prekärt. Sifos Toivo Sjörén bedömer att den senaste tidens debatt om sjukförsäkringen har gjort att regeringen i dagsläget går miste om stöd från 350 000 potentiella väljare. Han drar också paralleller till hösten 2006. Då genomförde alliansen stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, vilket direkt fick negativa effekter på opinionsstödet.
Både vad gäller sjukförsäkringen och a-kassan har regeringen därefter retirerat och i efterhand korrigerat förslagen. Detsamma gäller pensionärerna, som ju inte får del av regeringens jobbskatteavdrag. Dessa har sedermera kompenserats, men inte fullt ut. Och alliansen har bara under den senaste månaden förlorat sitt övertag bland väljare över 65 år
Kruxet för alliansen är att den inte kan backa för mycket i de här frågorna.
Sjukförsäkringen, a-kassan och jobbskatteavdraget är fundament i den politik som de borgerliga gick till val på. Det ska löna sig att arbeta; det ska vara mindre lönsamt att vara sjuk, arbetslös eller pensionär. Ekonomiska stimulanser bidrar till att svenskarnas lust att arbeta ökar, lyder analysen som finansminister Anders Borg (M), anser sig ha vetenskapligt stöd för.
Att i grunden byta strategi är därför en omöjlighet för regeringen. Dessutom skulle ett sådant agerande ge alliansens trovärdighet en svår törn.
Men av opinionsmätningarna att döma har många svenskar haft svårt att uppskatta de här grundläggande delarna av de borgerligas politik.
Alliansen hade redan valnatten 2006 siktet inställt på valet 2010. Fredrik Reinfeldt och kretsen kring honom i de Nya Moderaterna hoppades bli de som en gång för alla skulle bryta det de kallar för den socialdemokratiska makthegemonin. För det krävs, menar alliansen, åtminstone två mandatperioder av borgerligt styre.
I dag finns det inte mycket i opinionsläget som talar för att regeringen lyckas förverkliga den drömmen. Den rödgröna oppositionen kommer att göra allt för att påminna väljarna om det som S, V och MP uppfattar som borgerliga snedsteg.
Men enligt Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann är det framtidsfrågorna som avgör val. Är den bedömningen riktig så ökar genast alliansens chanser. Då blir det mer av två jämbördiga parter som i valrörelsen ska dra upp riktlinjerna för det framtida Sverige. Ju närmare valdagen kommer desto mer kommer då de rödgröna också att tvingas konkretisera sina förslag.
Och Sifos senast mätning visar hur snabbt det kan gå i opinionernas värld. Gapet mellan blocken har ökat med 6,5 procentenheter på bara en månad . Alliansens hopp står till att det kan gå lika snabbt i motsatt riktning. Och väljarkåren blir rörligare och rörligare, så jakten på röster måste pågå ända fram tills dess att vallokalerna stänger.
Men i dagsläget talar en hel del för att de borgerliga riskerar att förlora valet på samma sätt som de vann valet 2006: på proteströster. Forskningen har visat att många väljare 2006 röstade på alliansen för att de ville ha bort statsminister Göran Persson. Nu löper regeringen risken att samma väljare röstar på de rödgröna för att få bort Fredrik Reinfeldts regering.
