Maj-Britt Wärngård, 89 år, bläddrar i pärmarna med papper om hennes och 92-årige makens kontakter med vård och omsorg: Besluten från kommunens biståndsbedömare, från landstingets sjukhus, från sjukhem, korttidsvård, vårdcentral och hemtjänst.

”Man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk”, som hon säger.

I flera år skötte hon hemmet och maken själv. Även när hemtjänsten ställde upp med städning och handling, blev det allt tyngre att hjälpa Folke vars Alzheimersymtom tilltog.

De har varit gifta i 67 år och förutom sorgen att se sin mans förändringar var sömnbristen allra värst, mannen höll henne vaken varje natt med sin oro.

– Och på nätterna finns ingen hjälp att få. Jag kände att jag inte orkade. Hösten -06 åkte Folke in till sjukhuset akut för lunginflammation. Efter två dagar ansågs han medicinskt färdigbehandlad och de ville skicka hem honom, fortfarande med hög feber. Jag skrek och grät och hotade. Då fick han komma en tid till Dalens sjukhem, berättar Maj-Britt Wärngård.

I flera år har Socialstyrelsen varnat för utvecklingen där äldre och sjuka bollas mellan olika instanser i landsting och kommun.

Sedan början av 1990-talet har hälften av sjukhusplatserna försvunnit och bara under 2000-talet har var femte plats i äldreboenden lagts ner. Neddragningar som bara fortsätter.

– Det blir inte bättre, tvärtom. Allt pekar på att man inte har de resurser som behövs för att ta hand om skröpliga äldre i hemmen. Det blir en konstig rundgång där människor tvingas in på akuten men knappt hinner in förrän de skickas hem igen. Människor far illa och det kostar mer pengar, säger Lennarth Johansson på Socialstyrelsen.

Han är projektansvarig för den lägesrapport om äldreomsorgen som presenteras i dag. Den visar bland annat att 80-åringar och äldre som togs in på sjukhus ökat med 5 procent under en fyraårsperiod.

Antalet dagar på sjukhus under ett år var också högst för de äldre som bodde kvar hemma med hemtjänst och hemsjukvård, i genomsnitt 28 dygn.

– En anledning till akutbesöken kan vara att läkare och sjuksköterskor inom hemsjukvården inte finns tillgängliga dygnet om i tillräcklig omfattning. En ensam sjuksköterska kan ansvara för upp till 1 600 patienter per natt, man kan fundera över vilken trygghet det ger, säger Marianne Lidbrink, utredare på Socialstyrelsen.

Maj-Britt Wärngårds man fick slutligen en plats på ett äldreboende för ett och ett halvt år sedan.

Beslutet togs först sedan situationen blivit akut när Folke kommit från det korttidsboende där han varit under en tvåveckorsperiod som avlastning för Maj-Britt.

– Han kom hem i rullstol, omtöcknad av lugnande medicin och sömnmedel. När han sedan behövde upp ur sängen, bar inte benen, han ramlade över mig. Alltihop blev ohållbart och jag ringde både biståndsbedömaren och korttidsboendet för att få hjälp, säger Maj-Britt Wärngård.

Hon kände sig nu helt slut. Förra våren drabbades hon på kort tid av fyra hjärtinfarkter och har själv varit några turer på akutsjukhus och rehabilitering.

Nu mår hon bättre och klarar sig med hemtjänsten en gång om dagen. Men hon har nyligen bytt hemtjänstföretag. Hon tar fram papperet och visar alla namnen hon antecknat från förra hemtjänsten.

– Under 20 dagar kom det 16 olika människor till mig. Personalen har alltid varit underbar. Men det måste vara fel i planering och organisation.