Bryssel (TT:s korrespondent)

Mest beröm riktas till de tjänstemän vid EU-representationen i Bryssel, samt vid regeringskansliet i Stockholm, som sett till att arbetet flutit smidigt. Att samma tjänstemän svarat på frågor från media i princip dygnet runt väcker uppskattning i journalistkåren.

Även om ordförandeperioden saknat riktigt tunga beslut, rankas våren som framgångsrik, eftersom den bjudit på många konkreta resultat.

- Det här visar det vi sagt länge. Mindre stater är bättre på att leda EU-arbetet på ett sunt sätt, säger en irländsk diplomat.

Andra tillgångar är den välbesökta hemsidan på internet, förmågan att mejsla fram kompromisser med det gemensammas bästa för ögonen, samt utrikespolitiken. Förutom vårens besök från Rysslands president Vladimir Putin och USA:s George W Bush anses Sverige ha fått EU-länderna tala mer unisont om Balkan och Mellanöstern.

Men allt är inte översvallande positivt.

Det som drar ned omdömet är kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg, oförmågan att lösa placeringen av EU:s livsmedelsmyndighet, samt en viss konflikträdsla på politisk nivå. Det sistnämnda gäller dock inte svenska tjänstemän.

Flera av de personer TT talat med anser tvärtom att svenska diplomater ibland varit så resultatinriktade att de nästan drivit på för hårt.

Ett exempel är Sveriges EU-ambassadör Gunnar Lund, som spelat avgörande roller i förhandlingarna om utvidgning, öppenhet och flera andra frågor. Internt i EU-familjen kallas han numera ”gung-ho Gunnar” för sin kampvilja och hårdföra förhandlingstaktik.

Kanske är det inget idealiskt smeknamn. Men det är i alla fall bättre än Bosse Ringholms omdöme som ”Bosse boring” (tråkbosse).

Jonas Lindgren/TT

Fotnot: Gung-ho är ett uttryck som kan översättas med ”oerhört entusiastisk och hängiven”. Det härstammar ursprungligen från kinesiskan och kom till engelskan genom amerikanska marinsoldater under andra världskriget.