Junilistans ledamöter är helnöjda med att ha skyhögt antal inlägg i kammaren. Men om exempelvis Göran Färm (S) får svara kan det låta så här:

– Att ställa massor av mer eller mindre meningslösa frågor bara för att få ”aktivitetspoäng” är inte min grej.

För många av parlamentarikerna är mediernas pinnräknande ett rött skynke.

– Statistiken säger inte något om det arbete vi lägger ned i parlamentet, anser Anna Heed (S).

– Väldigt mycket av en parlamentarikers arbete görs i utskotten, förutom att man har rapportörer så utses det alltid en skuggrapportör från en annan

partigrupp som lägger ned i stort sett samma jobb som rapportören.

Många ledamöter pekar på att arbetsinsatsen varierar enormt beroende på fråga. Medan Christofer Fjellner (M) raskt samlade ihop 23 betänkanden för sitt arbete i budgetkontrollutskottet fick Lena Ek (C) under perioden blott ihop ett enda – och måttliga 116 inlägg i kammaren.

– Det är skitlätt att få många inlägg. Men ta ALDEgruppen som har en vågmästarposition och där konkurrensen om talartiden är stenhård. De som inte får ta plats i talarstolen kan då lämna in röstförklaringar. Det är under min värdighet, säger Lena Ek.

Anders Wijkman (KD) fyller på:

– Italienaren (Guido Sacconi) som var ansvarig för kemikalielagstiftningen med 5 000 remissförslag och jobbade heltid i tre år fick sin insats redovisad som ett enda betänkande.

– Och ta Marit Paulsen, hon jobbade i stort sett bara med djurfrågor, hygien, transporter under den förra mandatperioden – men hon gjorde nytta!

Junilistans ledamöter Nils Lundgren och Hélène Goudin har överlägset flest inlägg i kammaren varav den absoluta majoriteten är röstförklaringar.

– Jag anser att det är en demokratisk självklarhet att beskriva för medborgarna och media hur man har resonerat kring viktiga omröstningar, motiverar Hélène Goudin.

– Att de behöver förklara hur de röstar beror på att Junilistan hamnat i samma grupp som holländska kväkare som anser att kvinnan borde stå kvar vid spisen, säger Lena Ek.