Ledande politiker från hela Europa samlas på torsdagen i den gamla polska kungastaden Krakow för att fira startskottet till revolutionsåret 1989, bland dem Tysklands förbundskansler Angela Merkel och förre tjeckiske presidenten och dissidenten Vaclav Havel. En lång rad världsberömda musiker, bland dem Kylie Minogue, ger på kvällen en gratiskonsert.

Egentligen skulle det symbolladdade mötet ha ägt rum i Gdansk där fackförbundet Solidaritet föddes 1980 och där den polska demokratirörelsen har sin vagga. Anförda av Lech Walesa, elektrikern med den slokande mustaschen, tvingade arbetarna på Leninvarvet knappt tio år senare den kommunistiska ledningen under general Wojciech Jaruzelski på knä.

Protesterna och strejkerna startade redan 1988 i spåren av stigande livsmedelspriser och ransonering av allt från smör till tvättmedel. I rundabordssamtal med regeringen kunde Walesa våren 1989 utverka allmänna val samtidigt som det förbjudna Solidaritet tilläts.

Kommunisterna hade räknat med att valet skulle bli en ventil för missnöjet i Polen. I själva verket ledde det till ett förintande nederlag för regimen, trots garanterade 65 procent av platserna i underhuset. Med undantag av en enda plats vann oppositionen samtliga ”fria” mandat. Drygt ett år senare valdes varvsarbetaren Lech Walesa till president.

Idag kämpar varvet i Gdansk för att överleva på marknadsvillkor. Solidaritet som inte längre är en politisk massrörelse utan ett vanligt fackförbund har hotat med våldsamma protester under minnesdagen. Premiärminister Donald Tusk har därför flyttat den officiella jubileumsfesten till det välmående Krakow, där man har svårt att förstå den bitterhet och det missnöje som präglar de krisdrabbade varvsstäderna vid Östersjön.

I Gdansk firar i dag de gamla kämparna från Solidaritet. På plats är dessutom det ärkekonservativa partiet Lag och ordning, där många av medlemmarna är veteraner från den antikommunistiska rörelsen på 1980-talet, bland dem nuvarande presidenten Lech Kaczynski och dennes tvillingbroder Jaroslaw Kaczynski, Polens förre premiärminister.

Uppdelningen av festen kan ses som en symbol för splittringen av det polska samhället där unga och välutbildade hör till vinnarna medan andra betraktar sig som marknadsekonomins förlorare – precis som varvsarbetarna i Gdansk och Szczecin. Eller som klyftan mellan det glittrande Warszawa och de fattiga jordbruksdistrikten i östra delarna av landet där det saknas jobb och investeringar.