För andra gången står Carl Schlyter högst upp på Miljöpartiets EU-valsedel. Han klassas redan som en av de allra mest aktiva i EU-parlamentet och nyligen rankades han även som den som är bäst på öppenhetsfrågorna av en brittisk organisation.

–För mig är det jätteviktiga frågor. Jag vill att allt ska dokumenteras och vara öppet och jag är emot att slentrianmässigt ge ansvarfrihet till kommissionen och EU:s myndigheter om revisionen inte fungerat. Då ska man säga nej, säger han.

Han kommer rusande till Stockholms Central från ett lätt- sammare radiosamtal om EU med Lotta Bromé i P4 Extra. Han samlar ett 50-tal åhörare och talar om skillnaden mellan grön och grå politik och om den gröna valplattformen Green new deal tills plötsligt micken dör och belysningen släcks på grund av ett strömavbrott. Han tvingas ta i allt vad han orkar för att höras, men han lockar också till skratt och verkar trivas med att stå på scen.

Intill har man byggt upp en installation i form av en bassäng med ett biltak som sticker upp ur vattnet. Det ska symbolisera framtida översvämningar om man inte gör något åt växthus- effekten. Många stannar till, några menar att det är tankeväckande och ett bra initiativ, men Nils Friman tycker bara att det är fånigt.

–Jag förstår det inte. Arbetet man gjort här borde man lagt ner på något meningsfullare, säger han.

Miljöpartiets målsättning inom klimatpolitiken ligger högt över alla andra partiers. EU har beslutat om en minskning av utsläppen med 20 procent medan flera av de svenska partierna vill komma upp till 30 procents minskning av växthusgaserna inom EU.

Men Miljöpartiet talar om en minskning med 80 procent till 2020. Då ska 40 procent ske inom EU och lika mycket i U-länderna via klimatbistånd. Här har de gröna fått många spydiga kommentarer om falsk matematik.

–Det är möjligt, men vi visar på vad som behöver göras och hur det ska gå till utan att vi styr över andra länder vad de ska göra för att få ner utsläppen.

Carl Schlyter är en av få miljö- partister som fortfarande vill att Sverige ska lämna EU trots att partiet strukit utträdeskravet. Men han njuter av att vara i Strasbourg och Bryssel. Han älskar alla diskussioner och tycker att det är underbart med alla lösningar som stöts och blöts.

–Man måste bara inse att lösningarna inte ska beslutas här, de ska tas hem till de nationella parlamenten eller kommunerna och bestämmas där.

En problematik som Carl Schlyter gärna återvänder till för egen del är balansen mellan dagspolitiken och det visionära.

Han vill aldrig hamna i händerna på lobbyisterna och därför har han anställt en sekreterare som är förbjuden att tänka kortsiktigt. Han ska upprätta ett grönt filosofiskt bibliotek och se till att Schlyter träffar så många intressanta visionärer som möjligt.

–I dagspolitiken vill jag där- emot att lobbyisterna alltid måste skicka en kopia om det de vill lobba för till ett offentligt register. Det kanske kan vara lite avhållande för dem, säger han.