Ingen är riktigt bekväm med att säga det, men de svenska EU-parlamentsvalen har hittills varit riktiga kalkonval. Här är några exempel från det förra valet 2004, då knappt 38 procent av svenskarna tyckte det var värt besväret att lägga en EU-röst.
•När statsvetarna bad väljarna berätta vilka kandidater de kände till så hamnade Margot Wallström på tredje plats, efter Jonas Sjöstedt (V) och Junilistans Nils Lundgren. Men Margot Wallström är EU-kommissionär och kandiderade inte till EU-parlamentet.
•Junilistan hade funnits i knappt fyra månader och fick 14,5 procent av rösterna, genom att snabbt suga upp en EU-kritisk opinion som de etablerade partierna hade ignorerat. Men alla visste inte riktigt vad de röstade på. Många av Junilistans egna väljare trodde felaktigt att partiet ville att Sverige skulle lämna EU.
•Det låga valdeltagandet gör EU-valen till något av ett medel- och överklassnöje: det engagerar framför allt i grupper med hög social status. Fler röstar i storstadsområden än på landet och fler äldre än yngre.
•Bara 22 procent av industriarbetarna röstade men hela 58 procent av de högre tjänstemännen. I Danderyd röstade nästan sex av tio röstberättigade, men bara var fjärde i Bjuv, Eda, Gällivare och Älvdalen.
•Eftersom det låga valdeltagandet är ojämnt fördelat påverkas valresultatet. Enligt valforskarna skulle Socialdemokraterna ha fått minst ett mandat till 2004 om valdeltagandet hade varit detsamma som i riksdagsvalen.
•EU-parlamentet används för att hantera partikonflikter. Gunnar Hökmark passade politiskt dåligt in i ”De nya Moderaterna” och fick ett uppdrag i EU-parlamentet. Marita Ulvskog var inte Mona Sahlins partisekreterare, så snart är Ulvskog parlamentariker.
•Partisplittringen i EU-frågan får märkliga effekter. Den första socialdemokratiska EU-kritikern Anna Hedh placerades 2004 överst på socialdemokraternas valsedel, men det var överst på baksidan. S-väljarna kryssade in henne ändå.
Och i år står förre partiledaren Alf Svensson med på Kristdemokraternas valsedel, efter en manöver där partiledningen ville peta den EU-kritiske Lennart Sacrédeus. Svensson står på nionde plats, men kan mycket väl bli inkryssad av väljarna.
EU-minister Cecilia Malmström har kallat det låga valdeltagandet 2004 för katastrof, men också i flera intervjuer förutspått att det blir annorlunda i år. Huvudskälet är det svenska EU-ordförandeskapet från den 1 juli.
Också valforskaren Henrik Oscarsson drömde nyss på sin blogg om ett lyft i årets EU-val, men har börjat tappa modet. Han menar att alltför många negativa nyheter om EU-valet riskerar att förstärka väljarnas ointresse.
”Vi fick i början av veckan ta del av eländesrapportering i närmast orimliga proportioner efter ett par nya mätningar av röstvilja och kunskap om EUP-valet”, bloggar Oscarsson.
Det ironiska är att en del av de mätningar som refereras har beställare som inget hellre vill än att få upp valdeltagandet. Det var TCO som betalade för mätningen som visade att bara 34 procent av svenskarna tänker rösta i EU-valet: alltså ännu färre än för fem år sedan.
Och det är en mätning från EU-kommissionen, som i veckan läckte ut till franska Libération, som påstås visa att valdeltagandet i hela EU kommer att slå bottenrekord.
Men samma mätning kan ändå glädja svenska valforskare och EU-minister Cecilia Malmström.
För om Libération har rätt, så visar EU-kommissionens kommande mätning att hela 49 procent av svenskarna tänker rösta i juni. Det låter väldigt mycket, och det vore rekord i de svenska EU-valens korta historia.
