”Ärligt talat kan jag inte nämna en enda.” För Katinka Barysch, forskare vid ansedda Centre for European Reform i London, är de 19 svenska EU-parlamentarikerna oskrivna kort. Därför kan hon vare sig kritisera eller dela ut beröm till dem.

Svensk politiks doldisar kämpar i motvind, konstaterar Rutger Lindahl, professor i statsvetenskap vid Centrum för europeisk forskning vid Göteborgs universitet.

- Ja, i många stycken.

Men, konstaterar han, sedan det svenska EU-inträdet har det varit ”lite grand upp och ned med det”. I ännu högre grad än i inhemsk politik hänger det på personligheten.

- Vissa personer har en lite annan lyskraft. Om du tar sådana som vår gammelmormor, Marit Paulsen, och Per Gahrton på sin tid. Men även Cecilia Malmström var ju någorlunda synlig. Men merparten av dem har väl haft svårt att tillskansa sig plats i den svenska debatten.

Men det handlar också om att de svenska partierna inte låter sina Europapolitiker få ta plats.

- Det är inte alltid så att det har varit väl sett att Europaparlamentarikerna har fått komma in och breda ut sig om sina frågor.

Att få ytterligare en politisk nivå, vid sidan av den kommunala, regionala och riksnivån, har uppfattats som ”störande”. Det har också varit komplicerat att förklarar hur EU-frågorna hänger samman med det som traditionellt ses som svensk politik.

- De stackars 19 Europaparlamentarikerna flänger väl så gott de kan. Men de hinner inte täcka av så mycket och de har haft svårt att slå sig in på riksnivån.

Att de synts så lite i debatten hänger också samman med partiernas kluvenhet inför EU-frågor. Inget av partierna har, enligt Rutger Lindahl, hela sin väljarkår med sig bakom den egna Europapolitiken. Det leder till viss beröringsångest.

- Svenska politiker har varit rädda. Europafrågorna har inte betytt några extra poäng hos väljarna.

En ytterligare förklaring, enligt Rutger Lindahl, är att många medier dragit ned på sin EU-rapportering vilket gör det ännu svårare att marknadsföra sin politik.

- Det känns väl lite surt för våra Europaparlamentariker att de inte få mer uppmärksamhet i den svenska miljön.

Rutger Lindahl menar att svenskarna får en skev bild av att arbetet i Europaparlamentet inte har någon betydelse och att de svenska EU-politikerna inte är ”särskilt eftertraktade”.

- Svenskarna är rätt uppskattade för sin arbetsinsats och sin konstruktiva medverkan. Det är lite för dåligt känt