Svarsfrekvensen är förvisso låg och några säkra sanningar går därför inte att dra. Men det finns ändå intressanta siffror. Tolv procent av ledamöterna har aldrig hört talas om Twitter. Fyra procent vet inte vad MySpace, Facebook eller Youtube är. Och var tredje politiker ser ingen mening med att skaffa sig en egen blogg.

Utifrån det perspektivet har svenska politiker kommit långt i att utnyttja nya plattformar för att nå ut med sin politik. I dag kan väljare följa så gott som varje steg politikerna tar. Miljöpartisten Zaida Catalán skriver på sitt twitter-flöde om politiska debatter och intervjuer med medier, folkpartisten Olle Schmidt berättar om hur han förröstat i Norrköping och hos vänsterpartisten Eva-Britt Svensson får man läsa om skolbesök och tågresor.

Men att kommentera sin kampanj eller motståndarens senaste utspel på 140 tecken – längre än så får ett Twitter-inlägg inte vara – räcker inte längre för att vara politisk visionär på nätet.

På andra sidan Atlanten hittar istället president Barack Obama nya sätt att utnyttja internet på. I veckan bad han allmänheten om råd – ”hur ska vi gå till väga?”. Väljarna kan fram till den 3 juni komma med egna förslag eller rösta på andras. Därefter läggs de bästa idéerna ut på en blogg så att alla kan vara med och diskutera dem. Allmänheten får sedan vara med och påverka hur själva lagtexten ska formuleras.

”Vi ber inte om kommentarer till lagförslag som redan är färdiga, utan vill att ni ska vara med från början”, skriver Vita huset och kallar arbetssättet för en ”fundamental förändring från hur vi brukar göra”.

Dit är det ännu långt i Sverige – trots politikernas bloggande. Ännu har partierna och regeringen inte sett hela den potential som finns på nätet.