20-20-20 är koden för EU:s klimatpolitik - 20 procent lägre utsläpp av växthusgser, 20 procent ökad energieffektivitet, 20 procent andel förnybar energi. Och allt ska vara uppnått till år 2020.

Framgången som toppolitikerna vill lyfta fram är att 27 länder, med vitt skilda förutsättningar, lyckas enas om en gemensam klimatpolitik. Det ska ses som en förebild för andra länder, menar de. Katastrofen för klimatet är att en så stor andel av de minskade utsläppen får göras genom att satsa på projekt i utvecklingsländer, anser Europas miljöorganisationer med en mun.

Genom CDM, clean development mechanism, tillåter FN:s klimatkonvention att i-länder investerar i klimatprojekt i tredje världen och får då tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna. Sverige har kritiserats särskilt av miljöorganisationerna för att ha drivit på för att öka möjligheterna att använda CDM.

Framför allt Polen, Tyskland och Italien krävde lättnader i klimatpolitiken under EU-toppmötet i december 2008. Slutresultatet blev delvis urvattnat. Ett annat problem är att det finns många undantag från principen att det ska kosta att släppa ut koldioxid. Åtskilliga kolkraftverk och energiintensiva industrier slipper betala för utsläppsrätterna.