Väljarna pendlar mellan apati och protest. Valdeltagandet förväntas nå en ny bottennivå och sittande regeringar förväntas genomgående förlora till oppositionspartierna. En del av dem är olika populistiska protestpartier som vinner lättköpta framgångar när valdeltagandet är lågt. Samtidigt som EU-parlamentet blir mäktigare blir det förmodligen mer svårberäkneligt.

De gamla konstellationerna center-höger och center-vänster kan bli ungefär jämbördiga och ta ut varandra om och när det bildas en ny gruppering EU-motståndare kring brittiska Tory-partiet. I ett sådant läge kan olika smågrupperingar få ökat inflytande.

Väljarnas bristande intresse för EU-valet avspeglar inte nödvändigtvis ett bristande intresse för Europa. Enligt djuplodande europeiska opinionsundersökningar anser en majoritet av medborgarna att EU-medlemskap är bra. Men samtidigt förklarar denna majoritet sitt ointresse för valet. Det kan tolkas som att det är själva valet som utgör problemet, det vill säga det sätt på vilket politik bedrivs inom EU. Det beror kanske delvis på att det i många fall är ett val utan starka personligheter. Men det finns några undantag.

I Italien ställer premiärminister Silvio Berlusconi upp som toppkandidat i hela landet liksom Lega Nords partiledare Umberto Bossi, som är minister i Berlusconis regering. Men i båda fallen är de bara lockfåglar. Väl invalda drar de sig tillbaka och lämnar plats för sina ersättare. På ett liknande sätt för det styrande socialistpartiet i Spanien (PSOE) på framträdande plats fram en känd ung kvinnlig politiker, Leire Pajin. Hon avser emellertid inte att ta sin plats i EU-parlamentet.

I Belgien pågår däremot en politisk strid på riktigt mellan två av landets mest namnkunniga politiker, som båda vill in i EU-Parlamentet, de två före detta premiärministrarna Jean-Luc Dehaene, kristdemokrat, och Guy Verhofstadt, liberal. Båda vill spela en framträdande roll, liksom den förre utrikesministern och avgående EU-kommissionären Louis Michel.

I Polen där valdeltagandet förväntas bli rekordlågt satsar likaså regerande center-högerpartiet Medborgarplattformen på kända namn, som den förre premiärministern Jerzy Buzek, som siktar på att bli talman i det nya EU-parlamentet. Även EU-kommissionären Danuta Hübner, som brukades betraktas som en vänsterpolitiker, ställer upp som kandidat till parlamentet.

På den populistiska och nationalistiska kanten utspelas samtidigt en hård politisk kamp om väljarna. Partiet lag och rättvisa, som leds av Jaroslaw Kaczynski, har som slogan ”Mer för Polen” i förhoppningar om att med denna chauvinism vinna väljare från den yttersta högern.

I Frankrike har Nicolas Sarkozys parti (UMP) två välkända namn som ledande kandidater, Michel Barnier och Rachida Dati. Barnier är avgående jordbruksminister, tidigare EU-kommissionär och utrikesminister och tillhör de genuint engagerade européerna i fransk politik. Den unga justitieministern Rachida Dati som tidigare tillhörde presidentens favoriter har däremot visat sig generande okunnig om EU under valkampanjen.

Bland motkandidaterna märks naturligtvis den gamle 68-revoltören Daniel Cohn-Bendit, som tillhör de mest profilerade i den europeiska miljörörelsen. Till sin valsedel har han lyckats rekrytera två färgstarka personligheter.

Dels den mycket omtalade korruptionsåklagaren Eva Joly, som kommer från Norge, dels den permanente populistiske rebellen José Bové.

På andra håll inom EU är det emellertid ganska sällsynt med starka affischnamn. I Storbritannien förefaller det vara extremt svårt att locka framträdande politiker från de stora partierna till EU-parlamentet.

Det samma verkar vara fallet i Tyskland, i synnerhet som det här valet framstår som en förövning till den stora kraftmätningen i september. I det valet till Förbundsdagen står regeringsmakten i Berlin på spel.

Kanske avspeglar avsaknaden av tunga etablerade politiker i många länder samtidigt hur EU-parlamentet håller på förändras, från elefantkyrkogård till politisk plantskola. Unga och idag alltjämt okända förmågor får i EU-parlamentet möjlighet att lägga grunden för en politisk karriär.