Jens Lagneholm skulle promenera hem från fiskesjön vid Duved utanför Åre, då han överraskades av åskan. Det fick honom att välja en annan väg - vilket ledde till att han var vilse i tolv dagar i fjällen.

– Familjen började tro att jag låg död någonstans, säger han till SvD.

– Jag drack vatten från bäckar och åt kanske 20 granskott. Jag dagdrömde om kanelbullar och mjölk.

Vid ett tillfälle var han nära helikoptern och vinkade, utan att upptäckas. Till slut hittades han av två privatpersoner.

- Det var underbart. Jag fick en persika av dem. Det var den godaste persika jag någonsin ätit.

Polisen behöver allt oftare hjälp av civila i sökandet och har börjat utbilda fler. Ett exempel på det är två likdockor och en borttappad person som döljs i en vitsippeskog i Väddö, norr om Stockholm.

Birgitta Dufva hoppar av sin fyrhjulig. Hon och de andra här deltar i Stockholmspolisens eftersöksutbildning och de har ingen aning om vad som gömmer sig i skogen. I höstas hölls den första kursen för personer som kör så kallade ATV, fyrhjulsdrivna terränggående fordon.

Behovet av insatser är stort. De har redan varit ute på skarpa uppdrag.

– Det är jätteviktigt att det finns folk som vill hjälpa till. Vi klarar inte av det här själva, säger Bengt Gustavsson, kursansvarig vid Stockholmspolisen.

Under våren har frivilligorganisationen Missing people uppmärksammats för sina skallgångar efter personer som varit försvunna länge. I april hittade de kroppen av en kvinna som misstänks vara mördad utanför Göteborg.

Svenska ATV-föreningen och Frivilliga Motorcykelkåren som deltar helgkursen på Väddö utbildas i stället i att rycka ut direkt efter ett anmält försvinnande.

– Här får de träna på att registrera viktig information. Vi kastar inte ut folk utan att det finns en tanke bakom, säger Bengt Gustavsson.

Birgitta Dufva har grupperat sig med sin sambo Arne Heimdahl och hans bror Åke Heimdahl. När det blir allvar är det de tre som ska samarbeta. Iklädda rejäla skyddskläder och hjälmar brummar de fram på skogsvägarna metodiskt spejande ut i snårskogen. Plötsligt stannar den lilla karavanen.

– Arne till ledningscentralen, vi har hittat en sko här. Vi ska kolla på kartan för position.

För ATV-förarna är det här även ett sätt att få köra sina fyrhjulingar i terräng lagligt. De får göra en samhällsinsats och samtidigt visa att fordonen kan användas till annat än buskörning.

Sent en kväll i höstas var Arne Heimdahl ute och letade efter en försvunnen man, vid 22-tiden gav polisen beskedet att det kanske var en död person de letade efter.

– Man vill så innerligt gärna hitta den här människan vid god vigör men samtidigt måste man vara beredd på att det inte alltid är så, säger Birgitta Dufva.

Mannen hittades vid liv i en ödestuga nästa dag.

Varje år försvinner runt 7000 personer i Sverige. De flesta kommer tillbaka men några hundra förblir försvunna längre än 60 dagar. Då tar Rikskriminalpolisen och Christina Ullsten, som är expert på försvunna personer, över.

– Polisen sätter in så mycket resurser som finns men någonstans måste man sätta stopp. Att ha ett samspel med civila är bara positivt, säger hon.

En stor del av de försvunna är yngre personer som är borta en kortare tid. Vanligt är även avvikelser som anmäls av Migrationsverket, självmord, äldre som går bort sig i skog och mark och drunkningsolyckor.

Polisens metoder för att leta efter försvunna varierar mellan olika polismyndigheter och någon sammanställd statistik om hur ofta civila används finns inte.

– I ett allvarligt läge är det ett väldigt resurskrävande arbete och då är det bra med sådana här samarbeten, säger Urpo Mäkinen på Rikspolisstyrelsen med centralt ansvar för frågorna.

Efter några timmars sökande i duggregn och med hjälp av sökhunden Mira hittas till slut alla de tre försvunna fiktiva personerna. En av dem vid liv.

– Ett lyckligt slut, det är det man vill ha, säger Arne Heimdahl.