Totalt fick polisen i fjol tillstånd att avlyssna eller övervaka telefontrafik till och från över 1 100 personer.

Polisen fick i fjol tillstånd för hemlig avlyssning av 893 personers telefonsamtal, en ökning med sju procent jämfört med antalet året före, enligt årsstatistik från Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren.

Statistiken visar samtidigt att antalet personer mot vilka polisen fick tillstånd för så kallad teleövervakning, som överlappar avlyssningstillstånden, uppgick till 1 119 stycken, ett lyft med 9 procent. Detta medan antalet personer mot vilka polisen fick bedriva hemlig kameraövervakning uppgick till 53 stycken, en ökning med 8 procent.

Det innebär att fjolårets rekord slås för de tre typer av hemliga spaningsmetoder som redovisas i rapporten. Statistiken innehåller jämförelsesiffror bak till 1980.

Hemlig teleövervakning går ut på att registrera samtalens längd och tid, medan tillstånd för hemlig avlyssning innebär att polisen faktiskt får lyssna av samtal till och från misstänkta brottslingars telefoner.

Therese Mattsson, chef för Rikskriminalpolisen, förklarar i ett pressmeddelande att behovet av att använda hemlig telefonavlyssning har ökat i takt med att den grova brottsligheten blivit alltmer välorganiserad.

”Det är vanligt att stora grupperingar, även med internationella förgreningar, deltar i planering och utförande av brotten”, skriver hon i en kommentar.

En dryg tredjedel, 38 procent av de förundersökningar där tillstånd för hemlig avlyssning har beviljats, har enligt årsrapporten inte gett något resultat. Nio av de förundersökningar som inte lett till något resultat har inletts efter ”begäran om rättslig hjälp från annat land”.

Hemlig avlyssning och övervakning av telefontrafik har åberopats i domstol i 110 respektive 157 mål, enligt årsrapporten, som även visar att teleavlyssningen lett till 321 fällande domar.

Det konstateras samtidigt att 46 respektive 64 av de förundersökningar där avlyssning eller övervakning beviljats fortfarande pågick vid utgången av 2006.

Att inte en större andel av spaningsåtgärderna går att tydligt koppla till fällande domar förklarar Rikskriminalpolisen med att misstänkta ”inte sällan” erkänner brott när det kommer fram uppgifter från teleavlyssningen. Då behöver inte avlyssningen tas upp i domstolen.