Kvaliteten i polisens arbete är ett sorgligt eftersatt område för forskningen. Det har egentligen inte funnits några fastställda kriterier utifrån vilka kvaliteten kan mätas. Det har inte ens funnits kvantitativa produktionsmål, men sådana har på senare tid ­införts av Rikspolisstyrelsen som vill öka polisens produktivitet. Problemet är att sådana mål ofta motverkar sitt eget syfte.

Det menar Johannes Knutsson, professor vid Polishögskolan i Oslo, och Stefan Holgersson, polis och doktor i polisforskning. Tillsammans har de gjort en ­empirisk undersökning av 110 uniformerade polisers arbetsprestationer.

– Att Stefan både är forskare och aktiv polis gav nya möjlig­heter. Han har jobbat tillsammans med de studerade poliserna, och vi har nu – kanske för första gången – kunnat göra bedömningar av kvaliteten i det arbete som utförs, säger Johannes Knutsson.

Forskarna började med att sätta upp tre kravnivåer. För att nå upp till den första nivån måste poliserna bemöta de personer som de kommer i kontakt med på ett godtagbart sätt. För nivå två måste de dessutom kunna genomföra ingripanden som de själva tagit initiativ till.

Den tredje och högsta nivån kräver att de enskilda poliserna ska kunna ta hand om svåra situationer på ett mer långsiktigt och problemlösande sätt. Ett arbetssätt som kräver både stor erfarenhet och hög kompetens.

Resultatet är, åtminstone för forskarna, ganska väntat sam­tidigt som det också är nedslående. Mer än var tionde polis klarade inte den lägsta nivån utan blev karaktäriserade som ”ej godtagbara”. Cirka 40 procent klarade enbart nivå ett, medan en lika stor andel också klarade nivå två.

Endast 5 procent av poliserna levde upp till kraven för nivå tre. Kännetecken för samtliga dessa personer var relativt lång tjänstetid, motivation, kompetens, integritet och god kondition. Er­farenhet är alltså viktigt, men samtidigt blev mer än hälften av poliserna i undersökningen med längst tjänstetid betecknade som lågpresterande.

– Det här visar att det är viktigt att bibehålla unga polisers motivation. Det skulle vara mer effektivt att få 10 procent av de poliser som redan finns att jobba på ett bättre sätt, än att anställa 10 procent fler. Det är viktigt att poliser uppmuntras att stanna i yttre tjänst, säger Stefan Holgersson.

Att en relativt hög andel poliser inte når upp till forskarnas krav är en resursfråga i Stockholm, enligt Johan Wränghede och Gunnar Lindberg, närpoliser i City.

– Vi hinner inte ta egna initiativ. På helgerna är vi så få att förmågan och kraften att ta initiativ sjunker eftersom vi knappt har en ledig stund. Det kan till exempel gå nio timmar utan att man hinner äta, säger Johan Wräng­hede.

Gunnar Lindberg:

– Man ska inte underskatta den avskräckande effekten som ­pat­rullerande poliser har. Vi är en fjärdedel så många i Stockholm nu som vi var på 1980-talet. Då kunde vi också ingripa innan brott hann ske, säger han.