Det var en helt vanlig dag på jobbet. Journalisten Tine Tholander hade sparkat av sig skorna och satt och jobbade på Jyllands-Postens webb-tv-redaktion. Då började det smälla högt av skott utanför fönstret. Tine Tholander blev helt paralyserad, med en enda tanke i huvudet: Nu händer det.

– Det var en parad för att hedra hemvändande soldater från Afghanistan ute på gatan, och de hade fyrverkeri med sig. En av pjäserna förirrade sig in på tidningens gård och studsade mellan väggarna, berättar Tina Tholander.

Kanske en vardagshändelse som skulle få de flesta att hoppa till och sedan fortsätta jobba. Men arbetar man på Jyllands-Posten är det inte konstigt om man ser helt andra bilder på näthinnan. För ända sedan tidningen en septemberdag 2005 publicerade teckningar av profeten Muhammed har namnet Jyllands-Posten väckt starka känslor hos många muslimer, som känt sig kränkta. En liten grupp extremister har tagit det hela ett steg längre.

Den danska säkerhetspolisen PET har avvärjt ett flertal attentat mot tidningen.

– Det är helt absurt att publiceringen av några teckningar har kunnat skapa sådana följder. Det kunde man inte ana, när vi publicerade dem. Då var det alldeles tyst till en början, säger journalisten Mogens Hansen, som jobbat på tidningen i 30 år.

I dag ställs fyra män från Sverige inför rätta i Köpenhamn misstänkta för att ha planerat ett terrordåd mot redaktionen. Tidigt på morgonen den 29 december 2010 greps de av PET, som samarbetat med sina svenska kollegor som sedan tidigare hade koll på männen, som rört sig i radikala islamistiska kretsar. Männen nekar men den danska polisen beslagtog automatvapen, ljuddämpare och kraftig plasttejp.

Just den dagen befann sig Mogens Hansen med familjen i Egypten. Tine Tholander hade bytt pass med en kollega för att kunna vara hemma med familjen.

Förr kunde tipsare och vanliga medborgare komma ända upp till redaktionen för att prata med en journalist. I dag måste alla gäster registreras. Särskilda slussar har inrättats så att bara få personer i taget kan passera in eller ut.

De detaljer som hittills har läckt ut från den kommande terrorrättegången är något de helst vill undvika att tänka på. Att de terrormisstänkta hade särskilda band, som skulle användas för att binda journalisternas händer eller att några skulle halshuggas och deras huvuden skulle rullas ner för Vester Voldgade, är för skrämmande.

– Jag vill egentligen bara att allt ska försvinna, säger Tine Tholander, som började jobba på tidningen efter att teckningarna publicerats.

Mogens Hansen, som jobbade på Jyllands-Posten då ledningen bestämde sig för att publicera teckningarna, har bestämt sig för att inte vara rädd. Han är tydlig med att det är en fullständig överreaktion att reagera med våld för några teckningars skull.

– Vi hade både lag och rätt på vår sida när det gällde publiceringen. Därmed inte sagt att man alltid ska publicera, bara för att man kan.

Hade ni publicerat om ni vetat, det ni vet i dag?

– Jag säger som vår chefredaktör: Om vi kunde göra om hela förloppet, hade vi inte publicerat. Jag vet att det finns de på tidningen som säger att alla ska kunna tåla hån och förlöjligande, men så ser inte jag på yttrandefrihet. För mig följer också ett förpliktigande att uppföra sig, så att vi socialt kan stå ut med varandra, säger Mogens Hansen.

SvD har kartlagt de åtalade

”Hot mot tidning höjde terrorberedskap”

Gripna förberedde blodbad på tidning

Har tidigare gripits i Pakistan

”Personalen är uppskrämd”