Göran Perssons ledarstil är omdebatterad och ifrågasatt. Många anser att det samlats för mycket makt hos Persson på statsrådsberedningen under hans snart tio år som regeringschef.
Detta fenomen har till och med förts fram som en förklaring till att regeringskansliet inte klarade att hantera konsekvenserna av flodvågskatastrofen förra julhelgen.

Den stora grundlagsutredning som regeringen tillsatte 2004, och som leds av landshövdingen
i Jönköping, Lars Enqvist, har i sina direktiv uppdraget att se över ”regeringens förhållande till riksdagen”.
Vid utredningens sammanträde för knappt två veckor sedan gjordes en plan för arbetet 2006, där man konstaterar att ovanstående fråga är kopplad till ”regeringschefens ställning”.
Man noterar också att det ofta hävdas i debatten att regeringschefens ställning stärkts på senare år, både i Sverige och utomlands.

För att få en bild av den svenska utvecklingen i ett internationellt perspektiv vill utredningen nu studera ”presidentialiseringen av parlamentarismen”.
Vi kommer förmodligen att lägga uppdraget på utomstående forskare, säger Henrik von Sydow som är moderat ledamot i grundlagsutredningen.
Han framhåller att ingen ledamot i utredningen haft några invändningar mot arbetsplanens innehåll.
Man brukar peka på att både EU-medlemskap och massmediernas fokusering har bidragit till att regeringschefernas makt har ökat.
Men Henrik von Sydow anser att just Göran Perssons sätt att leda regeringen är särskilt bekymmersamt. Det gäller i synnerhet det sätt på vilket Persson använder utnämningspolitiken.
– Den socialdemokratiske skribenten Olle Svenning säger att statsministern är besatt av utnämningsmakten, påpekar von Sydow.
Han menar att Göran Persson använder utnämningsmakten som ett maktpolitiskt pussel för att vinna taktiska fördelar.

En översyn av utnämningsmakten finns också med i grundlagsutredningens direktiv. Att Persson missbrukar utnämningsmakten tänker de borgerliga hamra in under valåret.
I riksdagen i fredags rök von Sydow ihop med biträdande finansminister Sven-Erik Österberg.
Ministern menade att de borgerliga missbrukar möjligheten att interpellera genom att ständigt upprepa frågor om utnämningspolitiken.
– Det är mycket anmärkningsvärt att Österberg attackerar riksdagens kontrollmakt, säger von Sydow. Frågan verkar vara mycket känslig.
Men även socialdemokratiska ledamöter i grundlagsutredningen har synpunkter på det presidentlika i statsminister Göran Persson sätt att leda regeringen.

När Lena Hjelm-Wallén lämnade regeringen 2002 hade hon varit minister i Perssons regering sedan 1996.
Tidigare har hon suttit i regeringar ledda av både Olof Palme och Ingvar Carlsson. I en intervjubok från i år konstaterar Hjelm-Wallén att ”statsministerrollen blir mer och mer presidentlik”.
– Det handlar inte bara om att det är stor personlig skillnad mellan Ingvar Carlsson och Göran Persson utan också om en påverkan från sättet att arbeta ute i Europa, säger Hjelm-Wallén i boken.
Hon oroas över att utvecklingen går på tvärs med den svenska traditionen av kollektivt beslutsfattande i regeringen.
– Jag tycker inte om ett presidentlikt system där det är statsministern, inte kollektivet, som är regeringen.