Konflikten mellan före detta statsministern Göran Persson och EU-kommissionären Margot Wallström är mångårig och mycket uppmärksammad.
I sista avsnittet av SVT:s dokumentär ger Göran Persson en ny bild av varför han 2004 försökte locka tillbaka Margot Wallström till den svenska regeringen. Det var för att lösa frågan om hans efterträdare som socialdemokratisk partiledare, förklarar han.
När Wallström inte ville bli socialminister erbjöds hon istället att ”ta vad hon ville ha”, exempelvis jobbet som vice statsminister.
Att Göran Persson på våren 2004 bad Wallström att lämna Bryssel för en post i regeringen uppfattades av många som ett uttryck för illvilja från Perssons sida.
Margot Wallströms personliga popularitet hade bara vuxit under hennes arbete i EU. Men det var väl känt att hon istället för en ministerpost ville ha besked om att få fortsätta en andra period i Bryssel. Lika kända var hennes tidigare samarbetsproblem med Persson.
De hade blivit synliga redan i valrörelsen 1998, då de båda skulle fungera som partiets parhästar. Under valturnéerna visade Göran Persson flera gånger offentligt hur lite han brydde sig om vad Wallström hade att säga.
Samma år höll Persson henne också utanför arbetet med socialdemokraternas stora vallöfte om maxtaxa på dagis.
Efter valet lämnade Margot Wallström posten som socialminister, men utsågs alltså ett år senare till svensk EU-kommissionär.
Sedan svenska folket sagt nej i EMU-omröstningen 2003 blev Persson rasande på att Wallström förklarade resultatet med att Sverige länge hade haft ett svagt ledarskap i EU-frågan.
”Jag vill inte se eländet, det räcker att jag hör. Jag blir så förbannad”, utbrast Persson när han hörde Wallströms analys i en tv-studio.
Men enligt den bild som ges i dokumentären baserades Göran Perssons agerande under våren 2004 alltså på ett genuint intresse av att lösa frågan om vem som skulle bli hans efterträdare.
Persson säger i en av intervjuerna att ingenting är viktigare än att den frågan får en bra lösning. Hans uppgift är inte att välja ut någon, utan se till att det finns ett antal bra kandidater att välja på.
Men opinionen för att nästa s- ledare skulle bli en kvinna var stark redan 2004, och i det läget kommer Göran Persson enligt dokumentären fram till att Margot Wallström är den bästa kandidaten.
När Wallström tackar nej till att komma tillbaka till regeringen blir hans reaktion mycket hård.
”Jag tycker det är trist. När partiet kallar brukar man svara, det är en moralfråga” sa Göran Persson på en pressträff i maj 2004.
EU-valet i juni samma år blir ytterligare ett Europapolitiskt fiasko för socialdemokraterna efter EMU-omröstningen hösten före. På sommaren opererar Göran Persson höftleden, och drar sig undan offentligheten.
Också många partikamrater misstänkte Persson för att försöka undergräva Wallströms position. Hon skulle kuvas genom att mot sin vilja tvingas in i hans regering. Och om hon tackade nej skulle hon framställas som illojal.
I tv-programmet är Persson mycket upprörd över de partivänner som misstänkte att han ville Wallström illa. ”Väldigt mycket skit får man acceptera, men inte hur mycket som helst” säger han.
Wallström besökte igår Stockholm i samband med EU:s 50-årsfirande. Hon ser inte på dokumentären och vill inte kommentera den. Men enligt Wallströms medarbetare ger uppmärksamheten kring programmen henne en ”känsla av olust” och ”dålig eftersmak”.
Wallström anser också att det är olyckligt att Mona Sahlin måste börja som partiledare under sådan uppståndelse.
