När den så kallade Ipred-lagen infördes våren 2009 var rädslan stor att en multinationell nöjesindustri skulle börja kräva vanliga Svenssons på skyhöga skadeståndskrav. Retoriken var uppskruvad: å ena sidan menade kritiker att regeringen offrade medborgarnas personliga integritet för att tillgodose privata intressen, å andra sidan varnade skiv- och filmbolag för att en hel bransch hotades på grund av olaglig fildelning.

Men trots att det inte tog många timmar innan det första Ipred-fallet hamnade i tingsrätten blev lagen aldrig den framgång som upphovsrättsinnehavare hoppades på. Av de hundratals fall som det pratades om innan lagen klubbades blev det bara några enstaka. Och på tre år har inte en enda uppgift om en misstänkt fildelare lämnats ut med hjälp av Ipred.

Anledningen är enkel: lagen visade sig vara betydligt mer svårtolkad än någon förutsett. Det gör att det första fallet, det så kallade ePhone-målet, har dragits i långbänk. I dag kom EU-domstolen med sitt förhandsbesked och först nu kan Högsta domstolen ta ställning i målet, där fem ljudboksförlag krävt ut uppgifter om en misstänkt fildelare från internetleverantören ePhone.

EU:s domstol ger grönt ljus till den svenska lagen och de invändningar som generaladvokaten tidigare har haft och som SvD skrev om igår finns inte med i domen. Det gör att antalet Ipred-ärenden lär öka i svenska domstolar.

”Nu kan Ipred äntligen börja användas på riktigt”, jublade Film- och tv-branschen medan skivbolagens branschorganisation Ifpi pratar om varningsbrev som ska skickas till misstänkta fildelare. Det är samma retorik som användes när lagen antogs, en retorik som ska skrämma människor från olaglig fildelning. Men ännu återstår att se hur effektiv lagen blir – dels är det ännu oklart hur höga krav på bevisen domstolarna kommer att ställa, dels riskerar varje enskilt fall att dra ut på tiden när operatörerna säger nej till att lämna ut kunduppgifter.