NEW YORK I de gamla husen i West Village på Manhattan finns inga mjukt hummande Miele-tvättmaskiner som tvättar med tysk effektivitet.
Då skulle skraltiga el- och vattensystem kollapsa. I stället finns tvättomater i nästan varje gathörn. För sju smutsiga 25-centare rullar kläderna runt i cirka tjugo minuter utan att bli direkt rena. Det går också att lämna in kläder för tvätt i koktemperatur och få tillbaka dem några dagar senare i nyansen blåbärsblått.
Två kvinnor från Ecuador sköter verksamheten på vår tvättomat om hörnet. De har båda tjocka flätor på ryggen och ler skyggt
i den obarmhärtiga ångan. En av dem brukar ha sin son med sig på helgerna. Han sitter uppflugen på en av industritvättmaskinerna
i stora runda Harry Potter-glas-ögon och spelar dataspel. Hans mor är gravid igen.
De är illegala invandrare. Utan papper. ”Utan status”. Utanför
systemet. Det finns ungefär en halv miljon i New York. Många
utför vidriga arbeten i tredubbla skift för nästan inga pengar alls.

Den här skuggbefolkningen har i New York rätt till kostnadsfri akutsjukvård och gratis eller kraftigt subventionerad förebyggande vård. Deras barn får gå gratis i allmänna skolor. Inga frågor ställs.
Gravida kvinnor och barn har rätt till fri specialistvård i statliga program utan att anges till immigrationsmyndigheten. Den republikanske guvernören har uppmanat illegala invandrare att söka sjukvård vid behov. Skattebetalarna står för räkningen.
Resonemanget går ut på att hela samhället
skulle lida av att alienera de allra svagaste ännu mer. Barn ska inte heller ta skada av att deras föräldrar är illegala. Och vem skulle våga närma sig ett sjukhus, eller anmäla ett brott till polisen, om det medförde risk att bli utslängd ur landet?
Det finns också ett praktiskt nationalekonomiskt perspektiv. Friska människor jobbar bättre. De orkar tvätta mer, köra mer taxi och städa mer.
I enstaka fall orkar de också förverkliga den amerikanska drömmen och tjäna ännu mer pengar,
vilket leder till ytterligare skatteintäkter.
En kvinna som invandrat till ett annat land – vi kan kalla det världens bästa – förlöstes nyligen med akut havandeskapsförgiftning i en tidig graviditetsvecka. Barnet föddes gravt tillväxthämmat. Modern hade länge gömt sig undan myndigheterna och inte vågat söka förebyggande vård. Eftersom hon stod utanför asylprocessen och inte hade ett fullständigt personnummer kunde hon dessutom ha avkrävts full och kontant betalning.

I Sverige vill vi inte erbjuda gratis vård till en
gravid flyktingkvinna, eller tusentals andra gömda som står utanför systemet. Vi har däremot råd med mycket annat. I stället försöker Läkare Utan Gränser (som också arbetar i Darfur) och Röda korset hjälpa de gömda så gott det går. I Sverige.
Under tiden sitter en gudfruktig socialminister och en socialförsäkringsminister som tidigare var sjuksköterska på departementet på Fredsgatan 8 i Stockholm. De hänger inte upp sig på det där med människors lika värde. Det är viktigare att ha ett personnummer.