Det hände på bara ett par månader i slutet av förra året. I USA lanserades de två första internetbaserade företagen, 23andMe och Navigenics, som erbjöd privat gentestning till var och en för mellan 1000 och 2500 dollar.

Snart hakade också den beryktade isländske genjägaren Kari Stefansson på och startade lagom till jul sitt företag i privatgenetikbranschen kallat Decodeme.

Och som sagt om ett par månader planerar den svenska finansmannen Patrik Gransäter med läkaren Johan Björkegren, docent i molekylär medicin vid Karolinska Institutet (KI), som medicinsk rådgivare att introducera ett företag som ska få namnet DNA Guide.

Konceptet är ungefär detsamma; med professionella hemsidor lockas människor att prenumerera på företagets gentesttjänst. Den intresserade får hem en utrustning för att samla eget saliv som sänds tillbaka till företaget. Saliven analyseras av oftast utanförstående testföretag. Hur stora delar av individens DNA som ingår varierar något mellan företagen och bestämmer priset. Inriktningen hittills är cirka 20‑folksjukdomar, mest nämnda är hjärt-kärl och diabetes, med viss känd koppling till flera specifika DNA-förändringar. Ett företag – det amerikansk-kinesiska Knome – erbjuder 20 kunder testning av hela DNA till en kostnad på mellan 350000 och en miljon dollar.

Testresultatet sänds till företaget som lagrar uppgifterna. Intressanta fynd rapporteras till prenumeranten/kunden. I affärsidén ingår också en kontinuerlig uppföljning av nya genupptäckter. Kunden ska till exempel kunna ringa och fråga om hon eller han bär på den genförändring för någon sjukdom – kanske alzheimer – som rapporteras i medierna eller någon annanstans

Den här blixtsnabba kommersiella exploateringen speglar verkliga framsteg i den internationella genforskningen, sju år efter Hugo-kartläggningen av alla våra tre miljarder byggstenar (baspar) i DNA-spiralen.

Ny superteknik har tagits fram som snabbare och billigare kan analysera DNA och upptäcka de ytterst små skillnader (kallas SNP:s – snippar) – ofta bara i ett enda baspar – som finns mellan individer. De utgör enbart cirka en procent av hela DNA men det är de som gör att en individ skiljer sig från en annan till exempel vad gäller sjukdomsrisk.

Denna metod för att upptäcka våra genetiska variationer utsågs av tidskriften Science till det stora vetenskapliga genombrottet i‑december 2007. Problemet är dock att hittills är bara ett fåtal av dessa skillnader kända. Vi anses ha 15 miljoner och 2007 var tre miljoner upptäckta. De som hittills kunnat knytas till sjukdomar är ännu färre och står för en ytterligt liten riskökning (sådär 1,5‑procent var).

Det mesta återstår alltså att göra och därför sjösattes i veckan en ny internationell ickekommersiell megasatsning som genforskarna älskar. Det innebär att tusen individer spridda över hela världen på tre år ska få hela sin arvsmassa kartlagd för att leta viktiga skillnader mellan individerna, som förmodligen inte bara är snippar. Också EU satsar 12‑miljoner euro på ett projekt för att inrätta en superdator för alla kända data om sambandet mellan gener och sjukdomar.

Det är alltså tidigt i denna process som de privata företagen lierade med ledande genforskare från USA:s mest prestigefyllda universitet slår till och erbjuder sina tjänster.

Alla de gamla etiska frågorna med genforskning väcks till liv igen och flera nya tillförs. Vem ska få veta detta – arbetsgivare, försäkringsbolag? Vad vill vi veta själva? Hur säkra är dessa test? Hur ska människor informeras? Vem kontrollerar dessa företag?

Leder detta till det beryktade gensegregerade samhället; med ett genetiskt A- och B-lag? Hur ska sjukvården hantera patienter som kommer med sina egna gentest och riskvärderingar?

–Lurendrejeri. Det finns ingen vettig information att ge, dundrar de mest kritiska som gentest-nestorn professor Jan Wahlström i Göteborg.

De mer positiva – bland dem Johan Björkegren – blickar famåt och ser ett fantastiskt hjälpmedel i folkhälsoarbetet. När människor får veta om sin ärftliga riskprofil ökar deras motivation för att sköta sin hälsa.

Fotnot: Enligt lagen om genetisk integritet från 2006 får inte arbetsgivare eller någon annan efterfråga geninformation. Enda undantaget är försäkringsbolag om det utbetalda försäkringsbeloppet överstiger 30 bas- belopp (1,2 miljoner kronor).