På Centerpartiets stämma om tre veckor väntas Annie Lööf, 28, bli vald till partiledare. Då blir hon också en tydlig pusselbit i en ny trend i den svenska politiken: ledarna blir yngre.

För tjugo år sedan när Socialdemokraternas Ingvar Carlsson, då 56 år, mötte riksdagens nykomling i korridorerna, Ny Demokratis Ian Wachtmeister, 58 år, var många av partiledarna till åren. Tio år senare år 2001 satt Alf Svensson (KD), 62, Bo Lundgren (M), 54, Gudrun Schyman (V), 53, Göran Persson (S), 52, och Lars Leijonborg (FP), 51, på partiledarposterna.

Men nu med Gustav Fridolin (MP), Annie Lööf (C) båda 28 och Jimmie Åkesson (SD) 32, som partiledare har snittåldern sjunkit med nästan nio år. 1991 var partiledarna 50 år, 2001 var de fortfarande 50 år. Nu är snittåldern nere i knappt 42 år.

Men i partistyrelserna ligger den genomsnittlige toppolitikern stabilt kring nästan 50. Medelåldern i Moderaternas partistyrelse har gått från 48 år, till 46 och tillbaka till 48. Kristdemokraterna har gått från 47 år, till 48 år, upp till 49 år. Centerpartiets styrelseledamöter från 48 år till 44 år till 46 år.

I ett internationellt perspektiv är det däremot ovanligt med så unga partiledare som i Norden. Söderut i Europa är det mer traditionellt – i hela samhället ger ålder status. Bilden av en politiker är en kostymklädd man i 60-årsåldern. Statsvetaren Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, jämför med Frankrike:

– Där räknas man inte ut som presidentkandidat för att man fyller 75 eller 80 under mandatperioden.

Annie Lööf väntas också få en ministerpost och kommer då medverka vid ministermöten i Bryssel, vilket kan ha sina sidor, tror statsvetaren Jenny Madestam från Stockholms universitet.

– Då kommer vissa säga ”oj,oj, oj, sekreteraren, var är din minister?”. Det blir en tuffare uppförsbacke och hon kommer behöva visa att hon är dubbelt så bra, både på grund av sitt kön och på grund av sin ringa ålder.

Förr var partiledarutnämningen något som krönte en karriär, som tack för lång och trogen tjänst. Men något har hänt, menar Jenny Madestam. Samhället har blivit mer individualistisk och ifrågasättande mot auktoriteter. De yngre politikerna är välutbildade och finner sig inte i att koka kaffe i flera år i väntan på uppdrag i partiet.

Partierna vill dessutom gärna att det blir lättare att komma in från gatan och avancera. Traditionellt sett har partimedlemskapet varit bredare. Blir man medlem nu är det inte bara för att rösta på partiet utan för att man vill vara väldigt aktiv.

Tidigare var partiets ordförande framför allt ledaren inåt i organisationen. Med den ökade medialiseringen har fokus vänts utåt: Partierna behöver en bra omslagsflicka eller -pojke. Och det är i medier både väljare och medlemmar möter partiledaren, menar Marie Demker.

– Partiledaren ska ha lätt att uttrycka sig, vara snabb i tanken, uppfattas som en person i sin tid. Då hamnar fokus längre ner i åldrarna. Erfarenheten är inte det som värderas högst utan personlighet, säger hon.

Centerns Annie Lööf tror själv att föryngringen gör att fler yngre kommer att rösta och engagera sig partipolitiskt.

– Det blir inte längre en vi och dom-mentalitet, säger hon.

Trots den tydliga föryngringen är ett nytt trendbrott redan i sikte i horisonten. Statsvetaren Leif Lewin menar att nästa rationella steg borde bli att partierna väljer en äldre ledare:

– Det har aldrig varit aktuellt att välja en pensionär som partiledare, de står utanför. Men pensionärerna är en stor väljargrupp.

För samtidigt som partiledarna blir yngre så blir väljarna som helhet äldre. Jenny Madestam anser att Kristdemokraterna, om de byter ut Göran Hägglund, av taktiska skäl borde satsa på en äldre partiledare, en ”silverrygg”.

När Gustav Fridolin kom in i riksdagen som 19-åring var han yngst någonsin. Då kände han att han behövde bevisa sig mer än andra. Men numera oroar sig inte för att ha ”bristande erfarenhet”.

– Jag själv är beredd att lyssna på andras erfarenheter. Det är inte helt fel med någon som har större öron än mun.