Gräsrötterna må vara på väg att förlåta Håkan Juholt för hans hyresaffär, men hans försvagade ställning och oklara politiska besked har skapat ett maktvakuum som kan få allvarliga konsekvenser.

Traditionellt sett har Socialdemokraterna varit mycket toppstyrt.

Vad som är hönan och vad som är ägget är svårt att säga. Men när Daniel Suhonen, chefredaktör för S-tidskriften Tiden, i en Brännpunktsartikel anklagade anonyma socialdemokrater för att försöka få Håkan Juholt avsatt så väckte det mycket ont blod i partiets högerkretsar.

Partistyrelseledamoten Anders Johanssons sms (där han skriver att han inte vet om han vill vara en del av ”förfallet”) orsakade motsvarande reaktion på den andra sidan.

Tonläget är nu högt. ”Vet hut” rubricerar partiveteranen Bengt Silverstrand, från vänsterdistriktet Skåne, ett blogginlägg. Han kallar Juholts kritiker för ”huvudjägare”. En annan socialdemokrat svarar: ”Det är väl mitt parti också, nu är jag förbannad!”.

Traditionellt sett har Socialdemokraterna varit mycket toppstyrt. De interna motsättningarna har hållits i schack av en stark partiledning, som legat nära mittfåran i svensk politik.

Med en försvagad partiledare, som saknar en tung egen krets kring sig, blir maktvakuumet nu allt mer uppenbart. Oron sprider sig nu inom socialdemokratin. Ja, kanske till och med desperationen, visar en bloggröst: ”Partiet faller i bitar. Så är det.”