Sex av tio svenskar tyckte att Sverige hade förlorat på EU-medlemskapet. Siffran är från sommaren 2004, när Sve-rige senast gick till EU-val.

Sverige är förstås mycket sagt. 2,6 miljoner svenskar röstade, vilket är ungefär lika många som en bra kväll tittar på tv-programmet På spåret, med Ingvar Oldsberg. EU-valet har också halvkändisar i huvudrollerna, och uppskattas främst av en lite äldre publik.

Opinionsmässigt var Sverige 2004 något av en EU-värsting, en missnöjd medlem där befolkningen i en omröstning ett knappt år tidigare hade vrålat nej till att införa den gemensamma valutan. Med ett valdeltagande på 37,9 procent i det svenska EU-valet hamnade vi långt under EU-snittet.

Men bara ett knappt år senare vände den svenska EU-opinionen uppåt, och har fortsatt i den riktningen sedan dess. Enligt den Eurobarometer som presen-terades i veckan är det hela 59 procent av svenskarna som tycker att EU-medlemskapet är bra.

Det är all-time-high i EU-kommissionens mätningar och svenskarna är nu klart mer positiva än det genomsnittliga EU-landet. SCB:s mätningar visar också att förskjutningen i positiv riktning har gått mycket snabbt det senaste halvåret.

Frågan är om inte opinionen har rört sig snabbare än partierna, och i en del fall i en annan riktning. Valplanering är ett långsamt hantverk, och Moderaterna presenterade underlaget till valplattform med rubriken ”Mer Sverige i Europa” i februari förra året.

Texten väckte en viss uppståndelse bland EU-entusiaster. Sydsvenskans liberale krönikör Per T Ohlsson kallade den ett ”bedrövligt och navelskådande aktstycke” som reducerar ”EU till ett instrument för snäva svenska intressen”.

”Vi har ett mycket tydligt nationalistiskt perspektiv, det handlar om att värna Sveriges intressen i EU”, sa partisekreteraren Per Schlingmann när programmet skickades ut till medlemmarna.

Det är ett visst avstånd till den EU-fori som präglade Moderaterna under Carl Bildts ledning. FP-ledaren Jan Björklund sa så här när han i förra veckan presenterade sitt partis förslag till valplattform: ”Det finns ett nytt tonläge där man mindre betonar Europa och mer betonar nationalism”.

Han syftade då på både Moderaterna och Socialdemokraterna. Hos de senare syns den nya linjen framför allt på partiets valsedel. I år står den EU- och EMU- kritiska partisekreteraren Marita Ulvskog som nummer ett på listan.

Också för fem år sedan placerades en EU-kritiker, Anna Hedh, överst. Men då var det förstås högst upp på baksidan av valsedeln, på framsidan fanns bara EU-vänliga kandidater. Drygt 32000 S-väljare körde över partiledningen genom att vända på valsedeln och kryssa in Anna Hedh i parlamentet.

Socialdemokraterna gjorde i EU-valet 2004 sitt sämsta val sedan fördemokratisk tid, Moderaterna hade hoppats på Fredrik Reinfeldts första valframgång men backade istället. De båda stora, liksom alla andra partier, förlorade EU-kritiska väljare till valraketen Junilistan.

Kanske var slutsatsen efter valet 2004 inte så svår att dra. Statsvetarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson skrev i sin valundersökning att förlorarpartierna bara hade två vägar för att ”undvika ytterligare en stjärnsmäll” 2009.

Den ena skulle vara att anpassa sig till väljarna, alltså röra sig i EU-kritisk riktning, den andra att genom opinionsbildning försöka påverka och övertyga väljarna om den egna EU-linjens förtjänster.

Det ironiska har nu hänt att medan väljarna snabbt har rört sig i EU-positiv riktning, så har både moderater och socialdemokrater sänt ut signaler om en mer skeptisk hållning.

En sådan skulle troligen ha hjälpt båda partierna i valet för fem år sedan. Det är långt ifrån säkert att den gör det i år.