Vi plockar fortfarande champagnekorkar i Observatorielunden. Hur många vi än tar upp, sticker det hela tiden fram nya. Man skulle kunna tro att det bedrivs champagnekorksodling på parkens branta sluttningar, om det inte vore för att vi vet att inget växte där före nyårsafton. Hundarna å sin sida tror att korkarna är godis och gnager glatt, om de hinner fram först.
Allt är inte vad det verkar vara och vi är inte bara försiktiga hundägare och miljömedvetna samhällsmedborgare. Medan halva stadsdelen har ägnat sig åt att motarbeta en galleria genom att hänga ut röda lakan genom fönstren, och skriva arga insändare om förslumningen av Odenplan, har vi som de idoga vetenskapsmän vi också är arbetat med att kartlägga stadsdelens festligare dryckesvanor.
Nu är tiden inne att avslöja att bara hälften av vasastaniterna som var i lunden på nyårsnatten smällde av äkta champagne. Resten drack bubbelvatten. Vi säger inte att det är fel att dricka cava, bara att det var det ni gjorde. Det visas entydigt av tre veckors vändande på korkar i ett av våra mer populära nyårstillhåll.
Resultatet kastar så klart en skugga över utfallen mot den planerade gallerian. För argumentet mot var att den skulle fyllas av budgetkedjor och förstöra den fina kultur av småbutiker som är stadsdelens tradition.
Jag förnekar absolut inte att vi har fina små affärer runt Odenplan – pappersaffären på Observatoriegatan, sidenförsäljaren på Upplandsgatan, skrädderierna på Västmannagatan. Men på Odenplan?
Utan att nämna några vid namn är det bara att konstatera att det redan finns ett antal dussinkedjor med billighetsprofil på Odenplan och att ingen under den röda kampanjen verkade vilja låtsas om det. För det hederliga sättet att vara vasastanssnobb hade varit att säga: Vi vill inte ha f l e r lågprisbutiker. I en stadsdel där hälften smäller cava på nyår vore det klädsamt med en lite mer modest attityd. Men det är svårt det där, vi såg i lokalpressen hur ni firade galleriastoppet med champagne på Odenplan. Eller, handen på hjärtat, var det cava? Under alla omständigheter kan ni ta in era röda handdukar nu, annars verkar det bara som om ni inte läser tidningen.
Sopstudier är en etablerad forskningsmetod och för att vara vetenskapligt korrekt bör en felkälla nämnas. Det kan vara så att det var fler champagnedrickare i lunden än vi haft anledning att tro, eftersom möjligheten fanns att de av er som drack äkta vara också hade ett mer civiliserat förhållningssätt till korken och valde att stoppa den i fickan innan ni släntrade hem. Vad tror ni?
Min mormor var också vasastanit. Hon klagade på att det inte gick att få tag i hummer våra kvarter. Mormor, det gör det nu. Längst upp på Dalagatan finns en underbar affär med tonfisk, pilgrimsmusslor och hummer, allt en människa behöver för att överleva ett veckoslut kvar i Vasastan.
Man kan konstatera att i Vasastan finns en tradition av att vilja vara lite finare än man är. Men en saluhall vill vi i alla fall ha!
