Olof Palme, mitten, vid en officerskurs 1955.
Inför fredagens premiär av filmen ”Palme” har radio, tv och tidningar återgett Olof Palmes berömda jultal 1972. Statsministern kallade USA:s bombningar av Nordvietnams huvudstad Hanoi för illdåd, jämförbara med nazisternas förintelseläger. President Richard Nixon blev ursinnig och frös de diplomatiska förbindelserna med Sverige.
I ett intervjuklipp i filmen försvarar sig Palme mot anklagelser om att han är antiamerikansk med att han också protesterat mot Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968. Det låter som en undanflykt, men är det inte.
Natten till den 21 augusti 1968 rullade sovjetiska stridsvagnar in i Tjeckoslovakien och krossade landets ”socialism med mänskligt ansikte”. Samma dags kväll lyssnade jag som 13-åring på Tegnérplatsen i Lund till hur Olof Palme i fackelskenet från en stor demonstration i kraftfulla ordalag fördömde Sovjet.
Under 1980-talet blev Palme neutralitetspolitikens mest stridbare företrädare och fredsaktivist. Men som förre försvarsministern Anders Thunborg (S) påpekat så ”fanns en Palme-myt som bortsåg från hans västvänliga och antikommunistiska hållning”. Under arbetet med min bok ”Den dolda alliansen – Sveriges hemliga NATO-förbindelser” (2011) framträdde alltmer denna parallella bild av Palme som en kall krigare.
En film kan inte skildra alla aspekter av en så komplex politiker som Olof Palme. Men ett perspektiv som helt saknas i filmen är att Palme var värnpliktsutbildad i kavalleriet (ett spanings- och underrättelseförband), reservofficer och arbetade vid Försvarsstabens underrättelseavdelning när han blev sekreterare åt statsminister Tage Erlander. Palme var på 1950-talet atomvapenanhängare och blev med Erlanders ord ”chef för atomeriet”, det topphemliga arbetet med att utveckla svenska atombomber.
När Sovjetspionen Stig Wennerström greps 1963 var det Palme som fick lugna USA. 1968 retade Palme amerikanerna genom att gå i fackeltåg med Nordvietnams Moskva-ambassadör mot USA:s krig. Chefen för den hemliga svenska underrättelsetjänsten IB, Birger Elmér, fick då order av Palme: ”Håll för fan Washington på gott humör” och sände underrättelser om Nordvietnam till amerikanerna.
Samma amerikanska bombplan av typen B52 som bombade Hanoi och som Palme fördömt i jultalet 1972 hade också en roll i Sveriges hemliga västsamarbete. I krig skulle de understödja Sverige och bomba sovjetiska invasionsförband. När Island 1973 hotade att stänga B52:ornas bas på Keflavik så förklarade Palme för Natolandet Islands statsminister hur viktig basen var för västs säkerhet. ”Denna förbön kom särskilt lägligt”, skrev USA:s utrikesminister Henry Kissinger till Nixon hösten 1973 och den diplomatiska frosten upphörde 1974.
Olof Palme var alltså en paradoxernas man. En av hans ungdomsvänner, Norges förre utrikesminister Thorvald Stoltenberg (S) har förklarat detta för mig med orden:
–Palme var en mycket mera pragmatisk politiker än han själv gav intryck av. Jag tror inte det varit möjligt att vara statsminister i Sverige om man inte varit så pragmatisk.
Mikael Holmström är SvD:s säkerhetspolitiske reporter. mikael.holmstrom@svd.se
Vid en officerskurs på K3 i Skövde 1955 förbereds ett anfall. Enligt officerskamraten Tage Lundberg (andre från höger) var Olof Palme (sittande längst till vänster på bänken) en skicklig truppförare som ledde sina soldater in i striden ”suggestivt och med glasklara order”.
